Nostalgitripp bland gulnade blad

Med dammet virvlande runt öronen står jag med papper, handlingar och tidningar upp till knäna och slänger en förtvivlad blick på min kollega.

Släng, kommenderar han när jag viftar med en av alla plastmappar.

Spara, tänker jag tyst och droppar mappen i en flyttkartong.

Återstår att se hur jag ska smussla in mina gulnade kommunala handlingar, förlästa tidskrifter och tummade tidningsklipp på den nya redaktionen utan att bli ertappad.

Man kan ju faktiskt ha nytta av dem. Under packningsproceduren tänkte jag mer än en gång att: Hur gick det för dem? Hur blev det med de planerna? Var blev han av? En massa uppföljningar värda att göra.

Andra saker är oslängbara av andra skäl. En del handlingar känns nästan kultiga. Utredningen som stakade ut olika scenarier för kommunens skolor signerad förre skolchefen Göran Nydahl går ju inte att slänga. Kanske två av de tre identiska exemplar jag hittade i mitt skåp hamnar i papperskorgen, men ett ska jag bevara.

Majoritetsgruppens vision för samma skolor som presenterades i påskas måste också bevaras i minnenas arkiv. För att inte tala om alla handlingar kring ”giftskandalen” i Bjärsjö för snart 15 år sedan. Har jag asat med dem från Bomgatan via Storgatan till Mediahuset får de faktiskt följa med till Järnvägsgatan också.

I gömmorna på redaktionen hittade vi också rariteter som Cimbrishamnsbladet från 30-talet.

Mycket inser till och med en hamster som jag att de hör bäst hemma på återvinningen. Som laddarsladdar till sedan länge hädangångna telefoner, disketter dagens datorer är oförmögna att läsa och handlingar och artiklar som finns på klicklängds avstånd via internet.

I sista stund räddade jag dock Väskan. Den vi skickade filmrullar, bilder och kartor till Ystad med. Dagligen sprang vi från redaktionen till stationen och gav chauffören den slitna skinnväskan med sitt värdefulla innehåll. Inte kan man väl slänga den. En riktig trotjänare.