På jakt efter bojkottad fångst

En av dessa havets fångstmän är Jesper Ohlsson, 36 år, och ägare till trålaren SIN 38 Mulán.

Vi har bestämt träff med honom på kajen i Simrishamn en vardagsmorgon klockan 05.30 för att följa med honom på ett arbetspass.

Det är dryga timmen kvar tills dagen gryr när han styr ut genom den spegelblanka inseglingsrännan. Det blåser sydväst och landet läar ända ut till "Strumpan" där vi ska börja tråla.

- Brukar vara bra fisk där vid den här tiden på året, säger Jesper Ohlsson.

Han sitter bekvämt tillbakalutad i sin stol. Kursen är inknappad och autopiloten på.

När vi passerar Nedjans lysboj ringer han Fiskeriverket och berättar att han går ut och var han tänker fiska. Han får ett nummer som han ska uppge tillsammans med uppgifter om sin fångst två timmar innan han återvänder till hamnen.

- Man är under kontroll, suckar Jesper när han lagt på luren.

Det är måndag och första dagen på Muláns 14-dagars1ranson. Hans ranson är sju ton. Går allt bra kan ransonen vara uppe på två eller tre dagar.

Att hålla sig på exakt sju ton är inte lätt. Men har fiskaren fått upp för mycket i sin trål ska fisken kastas i vattnet igen. - Vi hade ju hellre gett bort fångsten till en kollega, men det får vi inte. Då blir det rättsliga påföljder.

Vi har nått ut till Strumpan och ska tråla längs Ryggen. Det blir en faslig aktivitet. Trålen läggs ut och Jesper far mellan övervakningsutrustningen i styrhytten och fiskeutrustningen i aktern.

Hela trålen och dess linor har rullats ut och lugnet infinner sig igen. Jesper dimper ner i sin stol.

- Där ser jag att trålen är öppen med tre meter och att lemmarna som håller trålen öppen ligger på 131 meters bredd. Om lemmarna går ihop vet jag att trålen fastnat i någonting, förklarar Jesper och pekar på en av skärmarna framför sig.

Autopiloten har tagit över och hastigheten är tre knop. Jesper glider ännu längre ner i sin kaptensstol.

- Man hinner ju tänka en hel del. På allt möjligt, säger Jesper som slängt upp fötterna mellan skärmarna framför sig.

Förut jobbade han på en garnbåt.

- Men det sliter för mycket på en. Man står ute och jobbar mellan fem på morgonen till långt ut på kvällen. Kanske en timmes rast på en dag. Jag vill kunna gå utan käpp när jag är 50. Här inne är ju varmt och gott.

Han släpper inte skärmarna med blicken. På ekoloden ser han att någonting hamnar i trålen, men inte vad.

- Det där gula är nog sill. Torsken är rödare fläckar, förklarar han.

På sjökortet bredvid ser han att båten följer grundet vi fiskar på och på radarbilden ser han var båtarna runt om befinner sig. Tio båtar syns på skärmen som visar sex mils radie.

En särskild indikator blinkar när fångsten i trålen väger 600 kilo. Men ljuset lyser stadigt. Timme ut och timme in.

Jesper ringer en kollega som trålar alldeles i närheten.

"Har ni fått nått blink?" undrar han.

Men fiskelyckan är lika dålig där. Jesper börjar fundera på att ge upp och styra båten någon annanstans. Kanske Rackaputt. Eller längre söderut.

Så plötsligt fastnar trålen. Magnus Modig och Thomas Dahl hoppar i sina regnställ och ger sig kast med att dra upp den.

- Den har sugits fast i lerbottnen, förklarar Jesper. Trålen lossnar ganska lätt, men eftersom det är dåligt med fisk bestämmer Jesper sig för att dra upp trålen och tömma den.

Medan Jesper styr båten vidare mot Gadesten längre söderut tar Magnus och Thomas sig an fångsten. Fiskarna mäts och de få som är för små kastas i havet igen. De godkända torskarna rensas och åker ner i det isfyllda kylrummet längst ner i båten.

Arbetsdagarna är långa. Lika långa som dagarna om hösten. Från gryning till skymmning.

Men lönsamheten är sisådär.

- Det är ofta samma pris på torsken som för tio år sedan, medan dieseloljan har gått upp med fem kronor och allt annat har också blivit dyrare, säger Jesper.

- Man klarar sig, men det blir ju inte nya investeringar precis.

Jesper berättar att han även får pruta på rent underhåll på båten.

- Vi borde satsat på nya linor till trålen i somras. Men de vi har får hålla så länge de håller.

- Man blir lite trött på det. Det har blivit så mycket politik.

Han är ändå optimist.

- Jag tror det ska bli bättre. Man är gjord på det sättet.

Och tänker inte byta jobb i första taget.

- Det är svårt att få en fiskare att stå på fabrik.

Jespers far var också fiskare men Jesper själv hade egentligen helt andra planer.

- Jag ville bli kock. Praktiserade till och med på Maritim. Men farsan drog in mig på fisket mer och mer. Man skulle kanske sett till att studera istället, men nu blev det så här.

Efter en timme har vi nått Gadesten - ett lite djupare område av Östersjön. Runt om oss passerar stora fraktfartyg. Vi korsar det som kallas Östersjöns motorväg och Mulán tycks plötsligt liten som en leksaksbåt.

Klockan har blivit ett när vi för andra gången lägger ut trålen.

Thomas och Magnus börjar förbereda dagens lunch - matjessill och potatis.

Alla vet sina arbetsuppgifter. Det tycks flyta utan att någon egentligen behöver prata. Med så många arbetstimmar på en trång båt måste besättningen verkligen känna varandra.

- Det är ju trångt, säger Thomas Dahl. Man är på varandra hela tiden.

Och det är klart att det blir konflikter någon gång.

- Tja, det ryker till litta, men sen är det bra igen, säger Magnus Modig. Båda har sysslat med fiske i många år. Sedan tonårsben.

- Jag trivs, men det har tagit på motivationen, säger Magnus Modig.

Och det som tär på arbetsglädjen är misstron.

- Det finns ingen som är så kontrollerad som vi, säger Thomas Dahl. Ibland känns det som om vi är brottslingar i allmänhetens ögon. Men vi följer ju de regler som finns. Man får försöka skita i vad folk tycker.

Jesper Ohlsson resonerar på samma sätt.

- Jag funderar inte så mycket på vad folk tycker. Det är lika bra att släppa det. Jag kan inte gå omkring och må dåligt för vad andra ska tycka.

Timmarna sniglar sig fram ombord på Mulán. Fisket är dåligt och besättningen har inte mycket att göra. Magnus Modig passar på att ta sig en lur nere i kojerna medan Thomas Dahl står och hänger bakom Jespers stol. De snackar om stort och smått och kommer in på vad de ska tro om framtiden. Trots det tunga 2008 hoppas fiskarna ändå en ljusare framtid. Rödlistningen av torsken verkar komma att hävas och bojkotten likså sedan forskare kunnat visa att torskstammen tycks växa igen. Nu hoppas fiskarna på att det också bli högre kvoter och att priset på torsk återhämtar sig.

- Jag köpte båten i fjor för flera miljoner kronor så det är klart att man är lite orolig för ekonomin, säger Jesper.

Han minns andra tider.

- På 70- och 80-talet tjänade man två-tre gånger mer än på något annat vanligt jobb, säger Jesper. Det är långt därifrån i dag.

Besättningen på båten är inte anställd utan vinsten delas lika.

Frågetecknen i framtiden är många.

- Det diskuteras att båtägarna ska äga sina kvoter och därmed kunna handla med dem. Risken är då att stora trålare köper upp alla kvoter.

Jesper hoppas att lönsamheten ökar så pass att hans söner en dag kan ta över båten.

- Det är min påg som döpt båten. Intresserade är de, men jag tänker inte tvinga dem.

På det sättet skulle Jesper kunna hjälpa till när han känner sig hågad.

- Man har ju blivit fiskenörd. Det är en kick med spänningen, säger Jesper.

Och då menar ha spänningen inför vilken fångst dagen ska ge.

- Jag skulle ju kunna gå och vila eller sitta och läsa, men jag sitter här timme ut och timme in och följer vad som händer på skärmarna. Man undrar ju var fisken är.

Han verkar uppriktigt intresserad. Och om han absolut inte kan fortsätta med det jobb han har i dag vet han vad han vill bli.

- Truckförare i hamnen. Då kan man ju ändå hålla koll på var fiskarna är fångade. Vilka platser det varit bäst fiske på den dagen.

Solen står åter lågt på himlen. Och inget blink. Trots lång erfarenhet är det inte lätt att hitta bra fiskevatten.

- Det är så mycket som påverkar, säger Thomas Dahl. Temperatur och vindar. Och om det är lågvatten går torsken högre och vi missar den med trålen. Vi har dragit trålen i fem timmar utan att den blivit full. Men när mörkret faller är det lika bra att sluta.

Ännu en gång töms trålen ner i beredningsrummet och Magnus och Thomas jobbar på.

- 1 200 kilo. Inte bra. Fast det verkar ha varit dåligt för de andra också. Bara en som fått mer än oss i dag, mumlar Jesper och ringer ännu en gång till Fiskeriverket för att rapportera.

Med full gas hade vi varit i hamn på dryga timmen, men det får vi inte.

- Jag hörde om en som fick 10 000 kronor i böter för att han kom in 20 minuter tidigare än han sagt. Så det är bara att vänta på klockan innan vi går in.

Två timmar måste förlöpa mellan samtalet till Fiskeriverket och att man går i hamn. Ingen fisk ska kunna gömmas undan kontrollanternas ögon.

Ungefär en gång i veckan står en av Fiskeriverkets kontrollanter vid kajen och mäter och väger hans fångst. Fångsten ska stämma med vad fiskaren uppgett och ingen torsk får vara mindre än 38 centimeter.

Ingen kontrollant syns och fångsten lossas. På kajen väntar en truck som kör torsken till kylrummet.

På kajen står också Jespers familj. Ungarna får komma ombord och hjälpa pappa med kvällens sista bestyr. Framåt nio-tiden är allt klart och Jesper kan åka hem och vila. Klockan ringer vid fem nästa morgon.

- Vet inte riktigt var vi ska bli av då. Kanske i öster. Eller Rackaputt. Vi får se.