Revymakare med glöd
Årets gäst är den mångsidiga artisten Beatrice Järås, som trots sin professionella skolning - i klassisk balett och skådespeleri - smälter väl in i den sammansvetsade ensemblen. Efter höstens framgång i musikalen Can-Can på Kristianstads Teater vet hon hur nätstrumporna ska bäras och hur orden ska falla. Hennes spelglädje och tänkvärda tankar i monologen Återvinning ger balans åt föreställningen. Någon har sagt att fördelen med Tommarpsrevyn är att det är en lokalrevy som inte är alltför lokal. Utomstående hänger ju lättare med på Jan O Karlssons kräftskiva och Björn Rosengrens beramade aktietips än i de kommunalpolitiska labyrinterna. Det är glädjande att veteranen Lennart Lundin åter står på tiljorna. Han är verkligt dråplig i sketchen Knäppt, där Lars Persson agerar mästerfotograf framför sexiga modellen Jessica Malmkvist. Stefan Mathisson tar också ut svängarna ordentligt, såsom socialstyrelsens kontrollant av utomäktenskapliga snedsteg och som "Sperman Herman" i Restaurang Äggstocken. Nedrustningen av samhällets service får svidande kritik i ett par nummer, Shell på Macken (som förvandlats till korvkiosk, vårdcentral och polisstation) samt Den nya posten, där en förvirrad Hans Månsson bollas mellan kassörskor - eller vad dom nu är för något? Ett nummer som verkligen går hem hos publiken är slutet i första akten, Ta oss härifrån!, där Brandsta City Släckers släpper loss tillsammans med Afrodite - i manlig tappning! Majken Perssons kostymer, Mattias Carlssons koreografi och Nadja Erikssons revyorkester bidrar till en helgjuten föreställning. Att ringräven Fredy Jönsson har ett finger med i spelet märks också. Scenografin är enkel och slagkraftig, något lördagens premiärpublik kunde njuta av. I söndags kväll var det också fullsatt på bygdegården, där det blir ytterligare sju föreställningar.
