Socialstyrelsen kräveröversyn av psykiatrin

Mannen genomgick en djur depression för ett antal år sedan. När han i fjor åter fick symptom på depression tog hans dotter kontakt med sin husläkare. Husläkaren ordinerade olika mediciner, men det hjälpte inte mannen. Hans ångest blev allt svårare, han gick ned i vikt och led av vanföreställningar. En helgkväll ringde mannen till sin dotter och var illa däran. Dottern tog kontakt med jourläkarcentralen där hon blev rekommenderad att komma till akutmottagningen och hämta medicin. Enligt läkaren behövde dottern inte ta med sig fadern till sjukhuset, men däremot gärna själv försöka ta reda på om fadern funderade på självmord och i så fall ringa tillbaka. För om fadern önskade kunde han få en remiss till psykiatrin som kunde utnyttjas närmaste vardag. Fadern var inte intresserad av någon remiss och eftersom tabletterna hjälpte ringde dottern inte tillbaka till sjukhuset. Någon dag senare tog dottern åter kontakt med jourläkarcentralen för att förbereda dem på att hon kom dit med fadern. Han hade mist sin sjukdomsinsikt och behöver övertalas för att ta emot vård. Dottern fick svaret att man inte tog emot sådana fall på kvällstid. Och till Ystad ville fadern inte åka. Man beslöt då att avvakta ett par dagar tills husläkaren åter var i tjänst. Dagen där på tog fadern sitt liv. Socialstyrelsen har ingen kritik mot de inblandades hantering av ärendet. Däremot menar socialstyrelsen att det finns en oacceptabel kärna i det att "organisation och bemanning hos de inblandade klinikerna skapar uppenbarligen ett arbetsklimat av den karaktär, att det går ut över den personal, som bedriver det praktiska arbetet samt skapar motsättningar mellan klinikerna och en trötthet och uppgivenhet i systemet". Stefan Lamme, som egentligen inte ansvarar för den psykiatriska kliniken som hör till Ystads lasarett, håller med om att det behövs en översyn. - Jag kommer att ta kontakt med verksamhetschefen för psykiatrin. Vi måste prata om hur organisationen ska se ut framöver. Psykiatrin har en jourmottagning i en stad och slutenvården i en annan. Det är ingen lycklig situation. Det borde varit bättre att kraftsamla allt till ett ställe, säger Lamme.