Väl anrättat rökt, kokt och stekt

– Det där ser ut som rögad ål,konstaterar Karl Andersson och tar sig an förrätten; en äkta smörrebröd minsann, med äggstanning och persilja, tjusigt dekorerad med tomat och gurka.

– F örr i tiden var det inte så mycket med grönt. Det var mest bara ål och panntofflor, minns han.

Karl Andersson språkar med bordsgrannen Göte Andersson. Framför dem är det dukat med snapsglas av rejäl storlek.

– En kan jag tåla men blir det mer blir jag virrig, medger Göte Andersson som föredrar hemgjord besk.

Karl Andersson tycker också att en får räcka. Godast vore en "kron".

– Välkomna! Det blev så uppskattat med ålamiddag i fjor så det fortsätter vi med, sa Ulf Parkhagen, chefen för enheten, och slog sig ner vid ett av borden.

Alla lät sig väl smaka och efter förrätten kom ålen kokt och stekt. Vad en luad ål är blev det diskussion om. Tills Maria Skog, som vikarierat på Buhres, höjde sin stämma och berättade:

– Man gör liksom en snurra och lagar i alspån.

"Luad ål görs genom att ål först saltas och sedan samtidigt grillas och röks." Står det i elektroniska uppslagsverket Wikipedia.

Hur som helst blev det ingen sådan. Det räckte gott med den kokta och stekta med vit sås och panntoffler och dessutom serverades äppelkaka till kaffet.

Och underhållning då Inga-Lill och Per. Ove Nordqvist spelade gitarr och sjöng.

Så mycket mer än så kan väl knappast begäras av en väl anrättat ålmiddag?