Åldermannagillet tvingas ställa in 150-årig tradition

Bjärröd

Staffan Johansson är fjärde generationen på gården Bjärröd 2 och just nu ålderman, ett uppdrag som går runt mellan ”åborna” i byn.

Hemma hos honom förvaras därför både byakistan och byahornet.

– Min farfarsfar, Johan Andersson, byggde upp den här gården och var med och bildade åldermannagillet, berättar Staffan Johansson och visar det äldsta dokumentet i kistan. Där står, med sirlig handstil, att Johan Andersson var både kassör och ålderman 1873.

Det finns tecken på att Bjärröds åldermannagille har ännu äldre anor, från 1850-talet. Ända sedan dess verkar årsstämman ha hållits på valborgsmässoaftonen.

Inom åldermannagillet hjälpte man varandra i kristider, och man skötte byns samfälligheter.

– Bjärröd hade bland annat del av Sjömossen i Brunnslöv, där man tog upp torv, förklarar Staffan Johansson.

Åldermannagillet fördelade torven, och den inkomst man fick från jaktarrendet på samfälligheten. Å andra sidan skulle man hålla Bjärröds skola med torv, och ibland krävdes det rensning på samfälligheten.

I dag äger inte längre Bjärröds by någon mark i Sjömossen. Däremot finns det kvar en samfällighet inne i Bjärsjölagård, den lilla trekant där Bjärsjölagårds byalag förr hade julgran och midsommarfirande.

I åldermannagillet ingick enligt stadgarna Bjärröds åbor, i praktiken de självägande bönderna.

– Förr var det jättemånga gårdar här, och uppdraget som ålderman gick runt mellan bönderna. Då hade inte varje medlem det uppdraget så ofta.

Genom åren har lantbruk slagits samman och när Staffan Johanssons far, Alvar, tog över efter sin far hade åldermannagillet nio medlemmar. Nu är de bara fyra, och därför är Staffan Johansson ålderman vart fjärde år.

– Det var meningen att det skulle väljas en ny på valborgsmässoaftonen, men vi tyckte det var bäst att skjuta upp stämman i dessa coronatider.

Därmed fortsätter den gamla byakistan och det väl använda byahornet att förvaras på Bjärröd 2, i väntan på stämma och gille hemma hos Staffan och Eva Johansson.

Förhoppningsvis blir det till hösten, och det är inte bara årsmötesförhandlingar som står på dagordningen. Det bjuds på trerätters middag, nyheter avhandlas och kontakten mellan gårdarna hålls vid liv – liksom 150-årig tradition.

– Men det går lite lugnare till idag, säger Staffan Johansson.

Förr kunde medlemmarna vara oeniga om vem som skulle utses till ålderman. Och byahornet är både lagat och lite buckligt, efter att ha burits hem av den nyvalde åldermannen efter många kalas.

Staffan Johansson minns åldermannagillena från sin barndom. Han har alltid tyckt att de varit trevliga, och hoppas att traditionen ska fortsätta även om de nuvarande medlemmarna börjar bli till åren.

– Vi vill hålla kvar traditionen så länge vi kan. Vi kanske får ta till lite nya metoder för att få fler medlemmar, och min dotter och hennes familj har en hästgård här intill, de är generation sex och sju.