Äsperöds mosse kan bli fågelparadis

– När jag flyttade till Äsperöd 1960 var här fullt med sothöns, krickänder, hägrar och andra fåglar, berättar Lars-Elof Bengtsson, som hoppas att Äsperöd ska få tillbaka det fågellivet.

Och chanserna verkar goda. Kävlingeåprojektet har fått upp ögonen för Äsperöds mosse, som man tror skulle kunna återställas till en större våtmark. Och markägarna verkar hittills också vara positiva till idén. I går träffades tre av de fem markägarna och företrädare för Kävlingeåprojektet, som arbetar med att återskapa våtmarker.

– På sista tiden har vi letat efter lite större områden, och tittat på Skånekartor från 1800-talet, berättade Tette Alström från Kävlingeåprojektet.

– Vi har då hittat Äsperöds mosse, och har en idé om att återskapa den som den kanske såg ut i början av 1800-talet. Men det är ni markägare som bestämmer, och det är viktigt att ni är med i ett tidigt skede och utformar planerna.

Träffen började med en rundvandring kring mossen. Slyet hade växt sig högt, och var bitvis svårgenomträngligt. På andra platser har torvbrytningen lämnat djupa hål.

– Här kan man inte ha något bete, förklarade Tommy Möller, Björkerödsgården, om sin andel av mossen.

En annan del fungerar dock som sommarbete åt nötkreatur. Här släpper lantbrukaren Ingvar Lydén ut sina djur. Äsperöds mosse har en lång historia, som de församlade Äsperödsborna gjorde sitt bästa för att reda ut.

– 1917– 1918 bildades ett dikningsföretag för att geTranåsbäcken ett nytt lopp. Äsperödsgården behövde nämligen avlopp från sitt bränneri, berättade Hans Nilsson, som i dga är ordförande i dikningsföretaget.

Nu för Tranåsbäcken med sig vatten från kanske tusen hektar mark, vatten som skulle kunna renas från kväve och fosfor på ett naturligt sätt om det fick slingra sig fram i långsamt mak genom grunda kanaler över Äsperöds mosse.

Tette Alström visade deltagarna en idéskiss på hur ungefär en tredjedel av mossens tio hektar skulle kunna bli ständiga vattenspeglar. Den här tiden på året skulle dock hela mossen svämmas över.

I projektet ingår även att rensa bort sly och ta hand om schaktmassorna.

Vid en samling efter vandringen redogjorde Tette Alström för de ersättningar, som lantbrukarna kan få för att de upplåter marken, och för att de sedan sköter den.

För att vadarfåglar och andra ska trivas, är det viktigt att markerna betas så att slyet hålls nere. Vattennivåerna ska också vara relativt grunda.

Det återstår ännu många frågetecken kring utformandet: hur vattnet ska ledas, om bärigheten är tillräcklig, hur schaktmassorna ska användas och så vidare. Men de församlade markägarna verkade enbart postiva.

– Och att göra ett promenadstråk längs kanten verkar vettigt, tyckte Ingvar Lydén.

Britt Risberg

0416-192 11

britt.risberg@allehandasyd.se