Barnen hasade sig fram i fädrens spår
Men blåbärssoppan var upphälld i muggarna och över Lövestads idrottsplats låg en iskyla värdig vilket vasalopp som helst.
Eftersom det inte, ens med livlig fantasi, gick att jämföra Lövestadbarnens aktiviteter med det riktiga Vasaloppet fick det heta något annat.
– Jag läste någonstans att man kan kalla det för ett hasalopp i stället, sa Gertrud Rasmusson innan hon släppte iväg det första ivriga paret i spåret.
Det var barn från Lövgrodans förskola som tillsammans med förskoleklassen på Lövestads skola hasade sig ut i spåret. De gick eller sprang längs en snitslad bana runt hela idrottsplatsen innan de gick i mål, fick ställa sig på prispallen och belönades med en medalj med godis i. Det var det sistnämnda som var det bästa med Hasaloppet. Det tyckte i alla fall Ida Munge, sex år gammal.
– Det bästa är halsbandet med godis. Alla får ett sånt, annars är det orättvist, säger Ida Munge.
Hon och de andra barnen hade själva ritat nummerlappen som de hade kring magen. De hade själva fått bestämma nummer och Ida hade ritat en stor trea och en stor etta på sin.
– Min mamma är 31 år, förklarade Ida valet av startnummer.
Det var andra gången som Hasaloppet arrangerades på Lövestads idrottsplats.
Andreas Mårtensson
