Helgon, häxor och helger
Tända ljus i en kandelaber, ett bord dukat med pumpagubbe och andra Halloweentilbehör – och så en skrockande häxa som rör ihop någon slags trollbrygd i en järngryta. Men mitt i häxans Halloweenfirande dyker ett vitklätt helgon upp – den heliga Birgitta.
Så börjar det "höstspel" som församlingspedagogen Sara Fredin Brandt skrivit och som Sandbäcksbarnen fick se i den för tillfället nedsläckta gymnastiksalen. Frågan om det för Sverige nya fest- och maskeradspäckade Halloweenfirandet kontra det traditionella kyrkliga Alla helgonsdagfirandet är något som många haft åsikter om på senare år.
En av anledningarna till att Sara Fredin Brandt skrev föreställningen var att hon helt enkelt vill öka kunskapen om vad det är man firar.
– Inom kyrkan finns det bland de som är mer traditionella en inställning att man helt vill ta avstånd från Halloween. Men det är viktigare att bemöta och förklara historien bakom i stället, som jag ser det.
Och häxan Herta och den heliga Birgittas möte blir till en intensiv tiominuters lektion i kultur- och religionshistoria – om Halloweenfirandets ursprung hos kelterna på Irland långt före kristendomen, och om den kristna Alla helgons dag där det för de flesta svenskar knappast är helgon utan alldeles vanliga döda vänner och släktingar man tänder ljus för och tänker på.
Med spelet som utgångspunkt får barnen efteråt tillfälle att diskutera sådant som rädsla, sorg, vänskap och glädjeämnen – som enligt barnen på Sandbäck kan vara allt från att få köra cross till att någon vill leka med en.
