Satelliter ger kronhjorten ny chans

Den som får se en kronhjort med ett blått, vitt, rött, svart eller gult halsband i de nämnda områdena är ännu mer lyckligt lottad.

Då har ni nämligen sett ett av de djur som ingår i ett forskningsprojekt som Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) driver i samarbete med Svenska Jägarförbundet och med stöd av Region Skånes miljövårdsfond, samt Carl Piper på Högestad och Christinehof.

Projektet har ett parallellt studieområde i trakterna kring Kolmården, i gränstrakterna mellan Södermanland och Östergötland.

Ansvarig för det hela är viltforskaren Anders Jarnemo, knuten till Grimsö forskningsstation, SLU.

Det färgglada halsbandet är försett med en satellitsändare som kontinuerligt sänder data till Grimsö. Anders och hans medhjälpare har sedan början av februari lyckats förse sex skånska kronhindar med sändare.

Det har tagit otroligt mycket tid och arbete och inneburit att skyttarna (låt oss kalla dem "märkarna" eftersom de ju märker djuret) fått sitta dolda, orörliga och knäpptysta i flera timmar i väntan på att komma inom skotthåll för dessa majestätiska djur.

Anders och märkarna har valt platser nära foderplatser eller kända kronhjortsstråk. De har suttit på pass tidiga morgnar eller sena eftermiddagar. När mörkret gjort det omöjligt att skjuta bedövningspilarna har man lagt av.

YA följde under några timmar i torsdagskväll med Anders Jarnemo när han patrullerade mellan sina märkare, ständigt beredd att köra fram när någon slog larm om att han hade fått en träff.

Men tyvärr, vi fick inte uppleva det unika att komma helt nära dessa de mest ursprungliga av svenska hjortar.

– Den milda vintern har gjort att djuren kan hitta föda lite varstans och de söker sig inte till foderplatserna så ofta, berättar Anders. I svinottan på fredagsmorgonen gjorde man om försöket i Sövdeborgstrakten.

– Det var jäkligt nära vid ett tillfälle, men pilen strök precis över djuret. Vinden tog tag i pilen. Synd, för här var vi bara 15-20 meter från en kronhjort, berättar Anders.

Kanske gör någon märkare ytterligare ett försök att öka antalet satellitmärkta kronhjortar, men därefter avslutas denna del av projektet för i år.

Syftet med projektet är att ta fram fakta som underlättar arbetet med att förvalta kronviltet i Sverige.

När satelliten skickar ner sina signaler så kan forskarna få en mycket detaljerad bild av var kronhjortarna rört sig och hur långt.

Ju bättre kännedom vi har om stammens täthet, sammansättning, tillväxt och hemområde, desto bättre viltvård kan vi ge.

Dessa unika djur är mycket vackra, mycket skygga och mycket få – ja faktiskt rödlistade.

Men med hjälp av hi-tech där uppe i rymden kan vi lära oss mer så att kronhjortarna här nere får en chans att öka i antal. Hoppas kan man ju alltid.

Leif Möller

0416-192 12

leif.moller@allehandasyd.se

a Projekt kronhjort

n Man märker bara vuxna djur, företrädesvis hindar.

n Halsbandet har en utlösare som gör att det trillar av efter två år.

n En sändare aktiveras i bandet när det trillat av så att forskarna kan hitta det och återanvända.

n Sändarna kostar cirka 21 000 kronor styck och Högestad, Christinehof och Carl Piper har sponsrat sex stycken. Ytterligare åtta sändare har bekostats av Region Skåne.

n Skytten måste komma inom 25 meter från djuret för att bedövningspilens ska träffa säkert.

n Bedövningen kan verka i en till två timmar. Men forskarna använder uppvakningsmedel som väcker kronhjorten direkt när de är färdiga med halsbandet. Djuret öronmärks också med eget nummer

n Det är mycket svårt att säga hur många kronhjortar som finns, men en uppskattning är minst 1 200 djur i södra Skåne, före jakten.

n Kronhjortsjakten i Skåne är licensreglerad.

n Den svenska kronhjorten var förebild för Linné när han beskrev arten. Kronhjorten har funnits sedan senaste istiden.

n Hårt jakttryck och skogsbete med tamdjur gjorde att kronhjortarna stod på utrotningens brant. Endast i Skåne räddades arten.

n Kronhjorten är Skånes landskapsdjur.