Silver-Victor hemma i Sjöbo – nu väntar hyllningarna på hemmaplan
När Victor Lindgren tog OS-silver i luftgevärsskytte i Frankrike skrällde det i hela landet: det var Sveriges första silvermedalj i 2024 års olympiska spel, det var Sveriges första OS-medalj i luftgevär någonsin och Victor själv hade egentligen siktet inställt på OS 2028.
– Ja, det blev mycket uppmärksamhet, konstaterar Victor Lindgren.
På fredagseftermiddagen har han landat i föräldrahemmet och ska tillbringa sin första helg i Sjöbo efter OS. Hittills har han haft fullt upp med skyttet och jobbet i Sävsjö, Sveriges skyttecenter dit han flyttade som 16-åring.
Nu har äventyret i Frankrike börjat sjunka in.
– Jag inser att jag har satt mitt namn i svensk OS-historia, precis som Stefan Holm eller J-O Waldner.
Direkt efter finalen ”svävade han iväg”, minns han.
– Men så hade jag min flickvän och mina föräldrar som höll mig kvar på jorden...
Föräldrarna, Jan och Ulrika Lindgren, var på plats på arean, strax utanför finalhallen där de följde tävlingen på storbildsskärm.
– När jag kom ut till dem efter dopingkontrollen, presskonferensen och prisutdelningen såg jag att de också var inringade av TV-kameror, berättar Victor.
Flickvännen, norska Martine, följde honom via TV-sändningar, precis som syskonen André och Matilda.
– Vi pratade mycket i telefon också.
Det var i flickvännens barndomshem, i den lilla staden Stranda på Vestlandet, som Victor laddade upp inför OS.
– Jag ville inte vara på något stort skyttecentrum, med en massa andra skyttar och uppmärksamhet. Så Martines pappa och min tränare la upp ett program, jag tränade intensivt men däremellan gjorde jag helt andra saker, som att gå på fjälltur, fiska och gå på spa.
Att kunna koppla av när det krävs, och att kunna fokusera när det behövs – det är en nyckel till framgång. Det är Victor övertygad om.
– Jag tränar mindfulnes även på min egentid.
Ren skytteträning blir det 20-25 timmar i veckan. Därtill pass på gym och en åttakilometers löprunda varje vecka.
– Man vet att den tid man lägger ner, den gör stor nytta på sikt. Under pandemiåret var skolan stängd, men skyttehallen var öppen. Så vi bestämde oss för att träna extremt hårt. Och det har gett resultat, i tekniken, i stillahållandet, och att lära sig mer om sig själv.
Vid skyttetävlingar, även om det är VM – som han vann förra året – eller OS, känner sig Victor Lindgren hemma. Men när han på lördagen ska kliva upp på scenen på Gamla torg, och firas av Sjöbo kommun, känner han sig mer osäker. Han beskriver sig som tillbakadragen, den som satt längst bak i klassrummet och inte sa så mycket.
– Och nu ska man stå framför hela Sjöbo...
Även om Victor Lindgren bor och tränar i Sävsjö tävlar han fortfarande för Sjöbos ungdomsskyttegille. Efter OS fick han smeknamnet Svetsaren från Sjöbo – och det har han inget emot.
– Jag trivs skitbra som svetsare och kommer att fortsätta med det, säger han.
Numera jobbar han dock bara 80 procent, 20 procent av tiden har han betalt för att träna och tävla skytte.
Men någon gång i framtiden kanske han lägger geväret på hyllan och startar ett eget företag, precis som pappa och storebror gjort. Och farmor Inga, som drev Sjöbo kaffestuga – och har samlat alla klipp om Victor.
– Jag tror nog att jag flyttar tillbaka till Sjöbo någon gång, och kanske har ett hus här och ett fritidshus i Norge. Eller tvärtom.
Efter OS-framgången hyllades Victor på många sätt: I OS-byn viftade Sarah Sjöström, Daniel Ståhl och de andra atleterna med svenska flaggor när han kom. Och när planet landat på Arlanda kördes han direkt till Mall of Sweden, där hyllningarna från svenska folket tog vid.
På lördagen hyllas han i Sjöbo, från klockan tolv på Gamla torg.
