Vandringar som luften vi andas

Vi träffas på en p-plats vid väg 11 vid Oran. Karin ska fota ett ståtligt bokträd vid Skäpperöd, vilket ska ingå i ciceron nummer sex: "Rundvandringar till skånska jätteträd".

Trädet står någon kilometer in i skogen. På vägen passerar vi andra jättar, månghundraåriga ekar. Den höstklädda skogen är vacker som en symfoni.

Medan vi pratar vandrar vi. Bäst så. Denna kvinna har nämligen svårt att vara stilla.

Karin Hoffmann är verkligen betagen av att gå och springa. Om hon, o hemska tanke, blev slagen i bojor så skulle hon förmodligen gå upp i atomer.

- När man vandrar i så här vacker natur känner man att man är del i något större. Man uppnår harmoni och vardagsproblemen får rätt proportioner, säger hon.

Arbetet med guiderna innebär att hon får göra det hon älskar mest, gå och springa.

- Det blir cirka 2-3 mil i veckan när jag ska kolla detaljer på de rundor jag beskriver.

De senaste 20 åren har hon i snitt sprungit 20 mil i veckan. Numera kompletterar hon med styrkepass och yoga. Banta, tja det har hon aldrig behövt.

Hon kan tala sig hes för alla de positiva kroppsliga effekter vandring och löpning har. Men det är på något sätt inte det centrala i hennes glöd.

I stället är det hennes fullständigt okuvliga övertygelse att en själ i balans är en vandrande själ.

Vandringsguider finns det massor. Oftast är de utformade för grupper och hållna i en ganska hård korsett. Man följer leden siochså och därmed basta.

Men i dagens individualistiska och teknikintensiva värld passar inte sådana vandringsguider alla människor. Karin har därför med sina rundvandringsguider velat locka nya grupper.

- Jag vill vinna de andra, inte de som redan är frälsta för vandringar, säger hon.

Ända sen barnsben har hon varit van vid att flytta runt, inte samla tyngande ting, att vara trygg även i det föränderliga.

Hon är dotter till en ständigt flyttande Sudettysk och själv har hon och maken Anders också rört sig i världen. Resväskorna har liksom aldrig fått samla damm.

Vissa skulle nog tolka det här som rastlöshet och rotlöshet. Men så är det inte för Karin. I 30 års tid har de haft huset vid Blentarp och här har de byggt upp ett stabilt familjeliv. Karin betonar också hur viktigt relationer, vänskap och mänsklig närhet är i hennes liv och för hennes själ.

Det var när kom hem efter sju år i utlandet som hon såg hur vackert Skåne är. Då föddes idén att skriva en guide om alla favoritplatser hon hittat.

I dag har hon dokumenterat mer än 150 rundvandringar i Skåne.

- Det är mer än hela sträckan för Skåneleden, säger hon, inte utan stolthet.