Vilda kanadagäss hölls i hägn
Det var i januari som miljöförvaltningen fick ett tips om att Kanadagäss hölls i fångenskap hos mannen, som bor utanför Sjöbo. Miljöinspektör Ulf Weréen åkte till gården där han noterade att fem Kanadagäss hölls i ett hägn på 15 kvadratmeter. Fåglarna fick vatten och vete och såg välmående ut, konstaterade inspektören. Jägaren berättade, enligt miljökontorets anteckningar, att han tidigare varit storfarmare av odlade gäss men tidigare även hållit på med vilda gäss. I kontakt med tekniska förvaltningen hade han också flyttat gäss från Möllers Mosse i Sjöbo till andra lokaler, av djurskyddsskäl. De fem Kanadagäss som nu gick i hägnet uppgavs komma från en gård i sydvästra Skåne. De skulle vidarebefordras till en jakt- och viltvårdsförening i Norrbotten. Jägaren menade också att han hade full rätt att handla med fåglar, så länge de är födda i fångenskap. -Jag har kontrollerat den här saken med experterna hos länsstyrelsen, och det visar sig att det alltid behövs länsstyrelsens tillstånd för att hålla fåglar i hägn, vilket den här mannen inte hade, säger Ulf Weréen. Men även om han hade haft ett hägntillstånd, så hade Kanadagässen inte tillåtits. -Kanadagåsen räknas, trots sitt namn, som en inhemsk europeisk fågel, säger Ulf Weréen. Det är alltså en vild fågel, som inte får hållas i hägn. Länsveterinären ansåg att polisen borde ta hand om fåglarna snarast möjligt, eftersom det saknades tillstånd. Att hålla vilda fåglar i hägn strider mot jaktvårdsförordningen - om man inte har ett alldeles speciellt tillstånd. När Ulf Weréen kom till jägarens fastighet två veckor senare fanns dock inga Kanadagäss kvar i hägnet. -För vår del är därmed ärendet utagerat, säger Ulf Weréen, som fick uppfattningen att gässen levererats till Norrbotten. Miljöförvaltningen informerade miljökontoret i den sydvästskånska kommun där Kanadagässen uppgavs komma från. Dessutom polisanmälde man ärendet. I dagarna kom beskedet från miljöåklagare Ingvar Wennersten: han lägger ner fallet. Fåglarna finns inte längre på plats och därmed kan inte brottet styrkas, menar han. Dessutom, skriver Ingvar Wennersten, kan den eventuella gärningen bedömas som ringa.
