Hennes specialare är att virka ihop plaggen

Då bodde Lotta och hennes familj i en by som heter Stenkumla på Gotland.

– Vi var så kallade månskensbönder och har nog haft alla typer av djur utom kor, säger hon. Det var en fantastisk tid. Jag syltade, saftade, bakade och färgade garn. Och på höloftet hade ungarna inrett en ungdomsgård.

Nu är ungarna sedan länge utflugna och Lotta kan satsa helhjärtat på sitt skapande. Plaggen, det är koftor, tunikor, långa klänningar, barnfiltar, benvärmare, schalar med mera stickas på hennes enkla handstickningsmaskin utan både motor och datorstyrning. Varje plagg är unikt, det finns inte två likadana och de mönster hon använder har hon själv komponerat.

– Och självklart får kunden själv välja färg och bland de mönster jag har, om de vill säger hon. Likaså måste ju storlekarna ibland anpassas efter person.

Hon syr inte ihop plaggen när de är klar, hon virkar ihop, vilket gör sömmen mycket smidig. Och den "virkade sömmen" bildar liksom ett litet spetsparti där de olika bitarna går ihop.

Alla plagg stickas i ylle och garnet härrör naturligtvis från fåren på Fårö. Därifrån kommer också de fällar och andra fårskinnsprodukter hon har i butiken.

– Jag samarbetar med Eva Axelsdotter, körsnär och hattmakare i Visby. Vi har en butik tillsammans där.

Lotta samarbetar också med Konsthantverkarna i Ystad där hon bland andra kom i kontakt Mimmi Blomstedt som hon första gången 1969 på Gotland.

– Hon jobbade i butiken intill min där jag bland annat sålde barnkläder som jag själv sydde. Det var innan jag flyttade ut på landet.

Lotta har haft många strängar på sin lyra. På Gotland, där man enligt Lotta kan ge sig på vad som helst, tillverkade hon under en period hudvårdsprodukter och lypsyl.

– Jag har alltid tyckt om att väga, mäta och blanda, säger hon. Och det är väl kanske därför jag också gillar storkok.

Hon avslöjar att hon även spelat teater i byns amatörteatergrupp och haft kurser i att odla kryddväxter.

Trots att hon då var omgärdad av hav var hon livrädd för vatten. Hon badade aldrig i havet. Konstigt nog blev hon för utom allt annat intresserad av segling, visserligen bara en kort period, men tillräckligt lång för att hon skulle hinna ta förarbevis och segla i en niometersbåt över till fastlandet och tillbaka.

– Det var en bedrift, säger hon. Det tog tolv timmar i vardera riktning. Och jag övervann min rädsla för vatten.

Men allt har sin tid. För tre år sedan, när barnen började få barnbarn. Kom längtan att flytta efter till fastlandet.

– Det är svårt med kommunikationerna på Gotland. Du måste hela tiden rätta dig efter färjan. Tillsammans har jag och min man sedan 7 år tillbaka, sex barn och barnbarn som vi vill träffa, därför valde vi att lämna Gotland.

Att det blev Tomelilla är egentligen en slump och har inte alls något att göra med att Lottas mamma, Thea Fanchell är född och uppvuxen i Tomelilla.

Det blev först en gård i Benestad. Men den var inte riktigt som de tänkt sig så de fortsatte att leta och hittade till sist precis vad de sökte i Äsperöd. Och där har hon nu inrett ena stalllängan till ateljé och butik som fått namnet Thea efter det krukmakeri som hennes mamma hade i Visby och som hon fick överta när mamman gick bort.