”Jag har det sämre än ett djur”

Muhammed Salah Hammad Alyan har hamnat i ett moment 22. Han får inte jobba och inte delta i svenskundervisning. Han ska skickas tillbaka till Libanon.

I en etta i Broby har han bott de senaste sex åren. En lägenhet som han delar med en annan flykting. Utan möjlighet att få göra något annat än just vänta. Titta på de flagnande tapeterna och fuktfläckarna i badrumstaket.

Efter hand som tiden går och ovissheten består mår Muhammed allt sämre.

Han har ständigt ont i magen, svårt för att äta. Kan inte sova, tappar hår och är deprimerad.

Det som ständigt gnager i honom är frågan:

– Varför behandlar de mig så här och varför får jag inte stanna.

– Jag har det sämre än ett djur, säger Muhammed som gång på gång ställer frågan varför, till alla handläggare på Migrationsverket, till advokaten som skött hans överklagande.

Men ingen svarar.

– Handläggarna rycker på axlarna och säger kanske och vet inte. Advokaten vänder sina papper och tar sig an nästa asylärende.

Började för sju år sedan

Det hela började för snart sju år sedan. Muhammed som är 37 år lyckades ta sig iväg från ett flyktingläger som ligger söder om Beirut.

Ett ghetto där tusentals statslösa palestinier lever ett liv i misär, som tredje klassens medborgare. De flesta arbetslösa eller med något tillfälligt jobb.

–Jag jobbade i bland på byggen, berättar Muhammed.

Han sökte sig ett liv, gav sig av och hamnade i Sverige hösten 2004. Utan pass men med kopior på ungkarlsintyg, födelseattest och familjebevis.

Han sökte asyl direkt, men fick avslag som han överklagade. Domen vann laga kraft ungefär samtidigt som Migrationsverket flyttade Muhammed till Broby.

För att Muhammed ska kunna utvisas krävs resehandlingar utfärdade av Libanons ambassad. Sedan juli 2006 handlägger ambassaden hans ansökan om tillfällig resehandling.

För att utfärda en sådan kräver Libanons ministerium att Muhammed visar upp originalet av familjekortet.

Familjekortet är en handling som familjens överhuvud ansvarar för, det vill säga Muhammeds pappa.

Handlingen måste finnas till hands och kunna visas upp, för att flyktingfamiljen ska få lov att uppehålla sig i Libanon. Därmed är det omöjligt för Muhammed att ta fram de papper som ambassaden kräver.

Betraktas som vägran

Muhammed har meddelat att han inte kan få fram handlingen. Migrationsverket anser därmed att han vägrar att medverka till att avvisningsbeslutet verkställs.

Därför lämnades verkställigheten över till polisen och Migrationsverket sänkte Muhammeds bidrag från 2 000 kronor i månaden till 1 400 kronor. Pengar som ska räcka till allt. Så fick han leva under ett och ett halvt år.

Dessutom fick han anmälningsplikt hos den lokala polisen varje vecka.

– Det kändes kränkande, jag är inte kriminell, säger han.

Att leva under så små omständigheter innebär stora begränsningar.

Han kan inte skapa sig ett eget liv, inte träffa någon flickvän eller ha ett socialt liv. Inte ta bussen till stan för att träffa landsmän eller äta mer än ett mål mat om dagen.

Fyra år efter avslaget har flyktingar rätt att göra en ny ansökan om uppehållstillstånd. Det gjorde Muhammed i maj 2010. Då trodde han att han skulle få stanna.

Men Migrationsverket avslog på nytt med motiveringen att det inte finns någon grund för uppehållstillstånd:

”Muhammed har inte visat att det föreligger några praktiska skäl eller hinder för honom att återvända till Libanon”.

Avslaget har han överklagat och nu fortsätter han att vänta.

Kontakt med grannarna

Under åren i Broby har han fått svenska kontakter bland annat med några av sina grannar.

De har svårt att förstå varför Migrationsverket behandlar Muhammed på det här viset, säger en av grannarna som Kristianstadsbladet talat med.

– Det är sorgligt att se honom må så dåligt.

– Han är en skötsam person och jag förstår inte att man kan behandla någon så här.

Grannarna har också skickat in en namninsamling till myndigheterna för att Muhammed ska få stanna.

I veckan kallade Migrationsverket Muhammed till ett nytt möte och han uppmanades att resa till Stockholm för att på nytt ansöka om tillfällig resehandling.

I dag tar han tåget till Stockholm för att fylla i papperna, lämna fingeravtryck och sedan återvända till lägenheten i Broby.

– Hur många gånger ska jag behöva göra om detta, undrar Muhammed som vet vad som händer när han kommer tillbaka: Anmälningsplikt hos polisen och sänkt bidrag...