Sälen Nilsson är död

Den tionde mars i år släpptes de två unga gråsälshanarna, Nilsson och Hilmer ut från Forsmarks avelshägn i frihet utanför Falsterbo i Skåne. Med hjälp av de satellitsändare sälhanarna försågs med innan utsläppet har forskare vid Naturhistoriska riksmuseet kunnat följa sälarnas första tid i frihet.

Den senaste månaden har Nilsson varit på besök i de små sälkolonierna vid Ölands södra udde, och vid Utklippan. Innan han kom tillbaka till Karlskrona skärgård hann Nilsson med besök i Danmark och Tyskland.

Hilmer har däremot klarat sig bättre. Han har just återkommit till Måkläppen utanför Falsterbo fyr, efter utflykter till Polen och Tyskland.

När sälkutarna släpptes var Nilsson den sälunge som visade mest framåtanda. Han började genast kravla iväg mot det då engradiga havet.

Hilmer var lite mer försiktig, men efter en stund gav de båda bröderna sig iväg ut i okänt vatten.

”Jag är jätteledsen över att Nilsson drunknat, men tyvärr är detta något man får räkna med. Många sälar fastnar och drunknar i fiskeredskap i Östersjön, det är ett stort problem både för sälar och för fiskare. Enligt en beräkning drunknar 1000 gråsälar årligen i Östersjön”, säger Anna Roos, projektledare, vid Naturhistoriska riksmuseet.

1980, då Världsnaturfondens gråsälsprojekt startades, fanns bara 4000 gråsälar i Östersjön. Miljögifter, framför allt PCB, sades hade gjort sälhonorna sterila.

I dag uppskattar man antalet gråsälar till minst 20 000. Projektets syfte är i dag att öka på gråsälstammen i södra Östersjön, som fortfarande är liten jämfört med stammarna i centrala och norra Östersjön.

Alla sändarförsedda sälar som släppts de senaste åren, och som överlevt, har stannat kvar i södra Östersjön. De har simmat ner till Danmark och Tyskland och Polen, men sedan återvänt till Måkläppens sälreservat.

Maud Holmberg Klyft