Annons
Nyheter

Skåning satt fast i fem dygn

Kjell Tudare och hans kollega satt fast 40 meter under marken i närmare fem dygn när det stora tunnelraset inträffade i Stockholm 1965.
Nyheter • Publicerad 14 oktober 2010
Foto: 

– Vi trodde vi skulle dö. Vi hade verkligen tur, säger Kjell Tudare.

Via inhemska tidningar på nätet har han följt arbetet i Chile med att få upp de instängda gruvarbetarna. Efter att ha jobbat i Ecuador kan han en del spanska. I dag är han bosatt i Everöd där han har varit sommarboende sedan 70-talet.

Annons

Det har gått ett tag sedan tunnelraset i Stockholm den 9 november 1965, men minnena är färska och Kjell Tudare kan delvis förstå gruvarbetarnas känslor.

Då var han 26 år och mätingenjör. Tillsammans med kollegan Sören Jansson skulle han vid tiotiden på tisdagskvällen ta sig ned i en av Televerkets telekabeltunnlar på Södermalm för att mäta ut nya linjer och höjder.

– Vi tog lok och vagn och åkte norrut där de inte precis hade sprängt, cirka 500 meter. Vid elvatiden kände vi ett tryck i öronen och vi trodde en kompressor hade gått sönder.

Det skulle visa sig att något hade rasat in.

Vid ett på natten var de klara och skulle ta sig ut. De mötte vatten och sand på vägen upp, lamporna slocknade och de fick vända. Tunneln hade rasat in.

– Vi trodde att vi skulle dö, att luften skulle ta slut.

Utrymmet de befann sig i var tre meter brett och två meter högt. 50 meter hade de att röra sig på. Efter några timmar tog batteriet i pannlamporna slut och allt blev svart. Fram till torsdagsmorgonen fick de inga signaler uppifrån. Då hörde de borrljud. Men det slutade.

– Då tänkte jag att de hade borrat bredvid och missat. Och så var det jag som hade mätt ut tunneln.

Borrandet återupptogs dock och det var mitt i prick. Ett snöre skickades ned där Kjell Tudare fäste en lapp där det stod att han ville ha mat. Och det fick de nedskickat via borrhålet.

– Vi var så hungriga. Vatten hade vi fått i oss. Vi fick dricka av det vatten som droppade längs väggen.

Annons

Därefter kunde de höra hur räddningsarbetet pågick.

På lördagskvällen kom en röjdykare ned till dem. På söndagsförmiddagen kunde de hissas upp genom schaktet.

Kjell Tudare berättar hur han försökte sova för att få tiden att gå.

– Det var tufft. Vi tyckte att vi hade vunnit miljonvinsten när vi kom upp.

Karolina Alfredsson
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons