Sydskånska kvinnor bättre utbildade än männen

I andra ändan av listan återfinns Tomelilla där också minst antal män har en eftergymnasial utbildning. John Nilsson är chef på arbetsförmedlingen i Tomelilla och Simrishamn.

- Vi ser det inom rad olika områden här. Vi har inte heller så många jobb som kräver högre utbildning. Jag tror att det bygger på traditioner. I Tomelilla finns det ingen utbildningstradition, säger han. Det är Statistiska centralbyrån (SCB) som listat hur många kvinnor och män mellan 25 och 64 år som har eftergymnasial utbildning i landet. Av landets 290 kommuner är det bara Danderyd utanför Stockholm där männen är mer välutbildade än kvinnorna. 69 procent av männen har en högre utbildning än gymnasiet. Motsvarande siffra för kvinnorna i kommunen är 68,7.

Skåne är inget undantag. Skillnaderna är dessutom dramatiska. I den i sammanhanget topplacerade sydskånska kommunen Vellinge, på plats 19, har drygt 46 procent av kvinnorna högre utbildning än gymnasieskola. Motsvarande siffra för männen är 41 procent.

I den sämst placerade sydskånska kommunen, Tomelilla, har 28 procent av kvinnorna och knappt 16 procent av männen en utbildning högre än gymnasienivå. Resultatet placerar kommunen på plats 189 i riket. Småländska Gnosjö placerar sig på plats 288. Kommunen är ett begrepp i Sverige och lyfts ofta fram som förebild när det gäller entrepenörsskap och företagande.

- Jag är inte förvånad. Jag tror inte att man kan utbilda fram entreprenörskap. Man kan möjligen informera om det, men man behöver se de goda exemplen runt i kring sig, säger John Nilsson. - Alla måste inte läsa på högskolan. Däremot måste man ha en bra yrkesutbildning. Många i Gnosjö har säkert gått någon form av yrkesutbildning på gymnasienivå, tillägger han.

Statistiker på SCB, ser ett mönster i många små glesbygdskommuner. Enligt Mikael Karlsson på SCB domineras näringslivet i dessa kommuner oftast av den offentliga sektorn med ett mycket stort inslag av välutbildade kvinnor. En åldrande befolkning gör samtidigt att nivån på utbildningen är låg.

Liksom Tomelilla kan flera orter med en lång utbildningsnivå ha utvecklat en "antipluggtradition" bland pojkar och män. John Nilsson oroas av traditionens makt. Mönstret är inget nytt, men för arbetsförmedlingen är det en oroande stor andel ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden beroende på en bristande utbildning.

Samtidigt ger en stor arbetsmarknad högre lön. Undantaget är högutbildade kvinnor. En kvinnlig sköterska eller lärare tjänar i princip inte mer för att hon flyttar från Tomelilla till Malmö. Drivkraften att flytta är därför inte speciellt stor. Motsatt förhållande gäller på de arbetsmarknader där männen rör sig. Tydligast är mönstret enligt SCB i storstäderna.