Annons

Akrobatiska äventyr i Nepals flyktingläger

När den nepalesiske pojken såg att Rebecka Nord höll på att bli solbränd varnade han henne för att stå kvar i solen. "Om du kommer hem och är mörkare i hyn kommer de andra att dominera över dig."
Skurup • Publicerad 12 mars 2007
Många av barnen var duktiga även om Rebecka Nord säger att de hade svårt att koncentrera sig och mest var uppspelta. Tre timmar om dagen var det akrobatiska övningar.Foto: 
Övningspassen lockade ofta stor publik. Det kunde vara flera hundra personer som såg på när barnen tränade akrobatik.Foto: 
Resan till flyktinglägren i Nepal fick Rebecka Nord att känna att det hon gör är på riktigt. Skillnaden mot att uppträda i fina salar var stor.Foto: 
På högre höjder i dubbel bemärkelse. Rebecka Nord och Sofia Wålstedt, som utgör gruppen Stint, har tillbringat en månad i Nepal för att lära flyktingbarn akrobatik. BILD: OLA GRANLIFoto: 

Sedan några veckor har Rebecka Nord från Abbekås, och hennes kollega Sofia Wålstedt, återvänt till Sverige efter att ha tränat akrobatik med barn i Nepals flyktingläger.

– Det känns så härligt att tänka på allt som hänt. Det är faktiskt inte förrän nu vi förstår allt vi varit med om.

Annons

Rebecka Nord och Sofia Wålstedt arbetade i flyktinglägren i södra Nepal. Tre timmar om dagen höll de workshops för barnen.

Grupperna skiftade mycket i sin sammansättning och omfattade allt från yngre barn till killar i 20-årsålderna som startat en akrobatikförening.

– Det kändes viktigt att lära de äldre så att de senare kan lära ut till de yngre.

Rebecka Nord säger att många var duktiga men att de inte hade samma känsla för det här med säkerhet. Uppvärmning var också ett obekant fenomen.

– De tog efter scener från filmer och slängde sig in i övningarna. Många hade svårt att koncentrera sig vilket gjorde att det blev ett intensivt arbete. En dag bestod barngruppen av flickor i skoluniform. Ett faktum som ställde krav på akrobatik utan att deras kjolar föll upp.

Generellt är det umgänget med människorna som sitter djupast i minnet.

Samtalet med den lille pojken som varnade för att alla färgade människor blir diskriminerade är bara ett exempel på hur hudfärg och kastsystem rotat sig hos barnen.

En dag blev Rebecka Nord och Sofia Wålstedt inbjudna till en pojkes fem-årskalas i en av byarna.

– Det hade aldrig varit någon vit person i deras hem förut. Dessutom fanns där bara fem stolar så det var gästerna som satt och åt medan de andra stod och tittade på.

Trots alla upplevelser fanns det också ögonblick då hon längtade hem.

Annons

– Eftersom det alltid var strömavbrott och vi fick sitta med filtar runt ett ljus på kvällarna hände det att man tänkte på datorer, tv och mobiltelefoner. Även maten kunde ge hemlängtan. Till stor del bestod rätterna av ris och potatis.

– Onekligen saknade jag ost, bröd, pizza, kanelbullar och mormors köttbullar.

Risken att drabbas av sjukdomar är stor i flyktinglägren och inte heller Rebecka Nord och Sofia Wålstedt klarade sig.

– Feber, illamående, värk i kroppen. Parasiter. Men det får man väl räkna med.

Sista veckan var de fria från uppdrag och hann se lite av landet Nepal.

En tur till huvudstaden Katmandu följdes av vandring i bergen.

– Det var fantastiskt vackert. Vi sov i små tehus och vandrade på 2 000 meters höjd. Jag åker gärna dit och gör en riktig bergsvandring någon gång.

Framåt sommaren väntar emellertid en mindre strapatsrik resa. Rebecka Nord lovar att det blir cirkusskola i Abbekås även i år.

Matz Jönsson

SAXO
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons