Får sluta efter 25 år

Just nu är det högtryck på Dcab. Den 21 man starka personalstyrkan plockar, packar, räknar varor och stämmer av orderlistor för fulla muggar.

- Men nästa gång vi har mycket att göra - hur klarar vi det då? undrar Petra Persson, ansvarig för företagets Lóreal-utskick.

I början av augusti kom varslet. Sex personer ska sägas upp och den 24 augusti fick de drabbade besked. Petra Persson får jobba kvar, men många av hennes kvinnliga kollegor får gå. Däribland 57-åriga Lisbeth Nilsson.

- Det är klart att det känns tråkigt. Jag har jobbat här i 25 år och har ingen utbildning, säger hon.

Även Birgitta Johansson, som plockar och packar varor på lagret, sägs upp efter 25 års anställning. Den långa och trogna tjänsten firar företaget den 10 oktober genom att ge henne ett presentkort på 5 000 kronor. Sedan har hon ett halvår på sig att hitta ett nytt jobb.

"Inga konstigheter"

Dcab har ett kollektivavtal och innan det togs beslut om vilka som skulle varslas fick alla anställda prata med en facklig ombudsman på Handelsanställdas förbund i Malmö. Bertil Persson var den som skötte förhandlingen med företaget.

- Det är en speciell bransch. Kunder och inriktning förändras, så det är inga konstigheter med varslet. Det är en arbetsgivarfråga hur marknaden ser ut, säger han.

Flera av de som varslats har jobbat på företaget i 25 år. Varför har man inte tillämpat principen sist in först ut? - Normalt går man efter den principen, men det uppkommer en diskussion om hur företaget ska se ut framåt. Då pratar man med var och en som är anställd och ser vem som kan och vill jobba var. De har fått möjlighet att själva ta ställning.

De varslade har fått träffa omställningscoacher för att få hjälp att hitta nytt jobb. Men majoriteten hoppas på att få jobba vidare på Dcab.

- Ja, det här är inte roligt precis. Jag är över 60 och får svårt att hitta ett nytt jobb. Man har ju fått välja om man vill lära sig ett nytt jobb inom företaget, men det blir mycket att ta in på kort tid. Det känns lite taskigt när man varit här så länge, säger Birgitta Johansson.

Lisbeth Nilsson håller med.

- Snacket med facket gav inte så mycket. Man blir som ett frågetecken, det blir för mycket. Vi fick chansen att vara kvar, men jag fixar inte kundtjänst och hela biten med datorer. Jag får migrän och tål inte för mycket stress, så jag lät en av de yngre tjejerna ta min plats i turordningen, säger hon.

Företagets nuvarande vd, Thomas Toroczkay, tillträdde i augusti i fjor. Han har sett över hur företaget ska kunna överleva och utvecklas. Någon månad innan varslet påbörjades arbetet med omplaceringsutredningar.

- De som är outbildade och inte vill utvecklas har fått gå enligt en avtalslista, berättar han.

- Det låter lite väl dramatiskt, menar Bertil Persson på Handelsanställdas förbund. Läget kan förändras också, kunder kan tillkomma - man behöver kanske inte verkställa uppsägningarna.

35-åriga Linda Rydén reagerade inte som sina övriga kollegor när hon fick reda på att hon varslats. Hon ser fram emot att göra något annat.

- Jag ser det som en möjlighet. Jag har jobbat här i 17 år. På julafton slutar jag, och sedan ska jag läsa till florist i Oxie. Det ska bli spännande, säger hon.

- Det var ju en fin julklapp du fick, flikar arbetskamraten Birgitta Johansson in.