"Hästar är mitt liv"
När YA besöker henne på gården i Nällevad är det några minusgrader och frostigt på marken men Kajsa tvekar inte att stiga upp på hästryggen. Med rak rygg och lätt hand leder hon dressyrhästen Imker som verkar följa varje rörelse från tygeln. Tillsammans har de vunnit många dressyrtävlingar, en disciplin hon fortfarande tävlar i. - Jag rider så länge jag tycker det är roligt, säger Kajsa Olofsson och tillägger att ridning är en bra motionsform, även för äldre. Hennes intresse för ridsport går långt tillbaka i tiden. Kajsa växte upp på en gård utanför Trelleborg och eftersom hennes far var intresserad av hästar fick hon själv börja i unga år. - Vi hade ardennerhästar och det var på dem jag började rida. Sedan kom jag till ridskola och började så småningom tävla i hoppning. startade ridskola Ridintresset ledde till att hon på 60-talet startade en ridskola tillsammans med maken Ingvar på Lindbo gård i Lindby. Från början red man i en lada men så småningom byggdes ett ridhus med internationella mått. På 70-talet bildades Skurups Ryttarförening och Kajsa anställdes som ridhuschef., - Vi hade många som kom och red hos oss. Ungefär 150 barn varje vecka plus en del vuxna. Kajsa tar fram en klippbok där hon sparat gamla artiklar om sig själv och ridskolan. Där kan man läsa om hopptävlingar hon vunnit men också många reportage från ridskolan och framför allt från de festliga avslutningarna. - Bland det roligaste var julshowen när vi klädde ut oss och uppträdde. Barnen fick vara med och föräldrarna hjälpte också till. Kajsa berättar att hon brukade planera julshowen nästan hela året och att den tog mycket tid i anspråk. Men så gillade hon också att få vara med och uppträda och på klippen kan man se att hon jobbat med olika teman och varierande klädedräkter. många minns kajsa Ridskolan fortsatte fram till början av nittiotalet då Kajsa och hennes man beslöt sig för att trappa ned verksamheten. Men trots att det är 12 år sedan hon slutade som ridlärare är det fortfarande många som minns henne från ridhuset. - Det händer ofta att folk kommer fram och tackar mig för den roliga tiden de hade på Lindbo. Ibland känner jag inte igen dem, det kan ju vara 20 år sedan jag såg dem sist. Trots att ridskolan och de 22 hästarna innebar mycket arbete ångrar hon inte att hon satsat alla sina krafter på just ridning. - Visst har det varit mycket jobb men det har också gett väldigt mycket. Genom ridningen har jag fått många kontakter och sedan har det också varit ett stort gemensamt intresse för familjen. Hennes man Ingvar har också tävlat, bland annat i fältridning, och även barnen har varit engagerade. Idag har paret 6 barnbarn och ridintresset binder fortfarande ihop familjen. Gården i Nällevad byggde de i början av nittiotalet. Där finns idag sju hästar kvar, uppfödningen har man slutat med. Kajsa rider dagligen och hoppas att Imker ska friskna till från ryggskottet så de kan börja tävla igen. En del av vännerna från ridhustiden träffar hon fortfarande och en grupp rider regelbundet tillsammans. Kajsa betonar att det rör sig om både ridning och social samvaro, en kombination som är en röd tråd i hennes historia. Ett annat intresse nu när hästarna inte tar all tid är att spela golf. - Vi har vänner som spelar golf så vi tänkte vi skulle börja när vi blev för gamla att rida, förklarar hennes man Ingvar. Men så upptäckte vi att man kan rida tills man dör så vi fick börja med golfen i alla fall. - Fast golfen är bara hobby. Det är ridningen som har varit hela mitt liv, tillägger Kajsa.
