Jan-Axel har gått ner 57 kilo på ett år – ”Folk tror att butiken bytt ägare”

Att hans viktnedgång skulle dra med sig en sådan enorm uppmärksamhet var verkligen ingenting som Jan-Axel Åkerblom hade räknat med. Långt ifrån. Men när allt fler personer kommit in och bett att få prata med ”han den där andra”, tyckte han det var dags att berätta sin historia.

– Man kanske inte kan tro det, men jag gillar inte att prata om mig själv. Fast i butiken snackar jag gärna med kunderna såklart.

För nästan precis ett år sedan gick båda hans föräldrar bort. Sorgliga händelser i livet, som indirekt blev vändpunkten för Jan-Axel.

– Min far, som var svårt sjuk i cancer sa till mig ”ta nu hand om dig, jag vill inte se dig på länge än”.

Och önskade därmed att sonen skulle hålla sig kvar i jordlivet under många år till.

Även om tankarna på den egna övervikten funnits i Jan-Axels huvud en tid blev hans fars ord startskottet – ”nu var det tid”.

Jan-Axel har inte alltid vägt för mycket, men när barnen var små fanns det så mycket annat att prioritera. Efter det har kilona bara lagts på varandra efterhand.

– Jag lade för lite tid på mig själv och saknade rutiner.

När han tittar tillbaka på livet en fem–sex år innan viktnedgången inser Jan-Axel att han inte mådde särskilt bra.

– Jag var ständigt trött. Ibland fick jag stanna bilen på väg från Skurup hem till Sjöbo för att jag var så trött.

2020 gick han till en läkare som konstaterade sömnapné med 80 andningsuppehåll – i timmen. Med en andningsmask på nätterna gick han en piggare vardag till mötes. Men det var inte förrän efter samtalet med sin far, i september 2023 som Jan-Axel verkligen hade bestämt sig.

När vändningen kom vägde han 142 kilo. Ett av målen som han satte för sig själv var att på den 20-åriga bröllopsdagen i maj i år kunna överraska hustrun Mia med att åter trä vigselringen på sitt finger.

– Den har inte passat på 15 år.

Jan-Axel insåg tidigt att det för hans del var kosten, inte träningen, som var lösningen.

– Jag tycker faktiskt inte att det varit en så drastisk förändring. Jag har aldrig varit sockerberoende till exempel. Jag har dragit ner på portionerna, och slutat äta middagsrester på lunchen. Nu blir det gröt på jobbet istället.

Idag kommer folk in i butiken Porla Kusin på Kyrkogatan och pratar träning eller ber om kosttips.

– Jag äter mindre portioner, ser till att man behöver resa sig från bordet för att hämta maten vid spisen, jag äter mycket långsammare än tidigare och dricker mycket vatten.

Och när det gäller sås, erkänner Jan-Axel att det fanns ett problem.

– Där har jag fått dra ner, ta en tesked och njuta av den.

När det bjuds på fest gör han ingen stor grej av sina nya matvanor, men tänker på vad han äter. Han vill inte ge andra dåligt samvete.

– Där har inte skallen hängt med riktigt. Som när skosnöret gick upp och jag direkt började leta efter en stol att sätta mig på. Innan jag insåg att jag ju faktiskt kunde böja mig ner för att knyta skorna.

Det blev snart tydligt för Jan-Axel att hans kunder inte heller hängt med i förändringen. De började oroligt fråga om han var sjuk.

– Vissa kommer bara innanför dörren och tittar på mig. Sen säger de ”jaha, det stämmer ju”, och går igen. Det känns märkligt.

Visserligen är Jan-Axel medveten om att han förändrats utseendemässigt under året som gått. Men när kunderna började tro att Porla Kusin bytt ägare, kom det som lite av en chock.

– En säljare som varit här regelbundet i över 15 år vände i dörren och konstaterade att han skulle kunna tillbaka när ”han den andre” var på plats.

Trots alla frågor uppskattar han att folk bryr sig. Men vill samtidigt betona att han varken gjort någon operation, tagit sprutor eller ätit tabletter för att gå ner i vikt.

Jan-Axel har tidigare i sitt liv varit en aktiv person och förra hösten började han promenera i Sjöbo ora.

– Från februari i år går jag nu runt fyra–fem mil i veckan. Jag börjar dagen i skogen med fågelsång i öronen.

Som den tävlingsmänniska han ändå är blev det snart en självklarhet att ta tiden på hur fort han kunde promenera.

– Nu springer jag också. Det är som ett gift och jag mår bra av att röra på mig. Jag är ensam med mina tankar och hinner lösa en del världsproblem när jag är i skogen.

I slutet av året väntar Nyårsloppet i Ystad. Fem kilometer som han ska genomföra ihop med sonen och dottern. En familjekamp som han gärna vill vinna, även om han inser att det kan bli svårt.

Och hur gick det med bröllopsöverraskningen till hustrun Mia? Jodå, efter 15 år i byrålådan sitter nu vigselringen på Jan-Axels ringfinger igen.