Spannmålsbasen: Kriget i Ukraina kan hota världens livsmedelsförsörjning
Johan Karlzén är vd för det stora lantbruksföretaget ÅRE och sedan fyra år ordförande för landets spannmålsodlare. Vi står utanför kontoret på Rydsgårds gods som tillsammans med två andra gårdar ingår i företaget.
Bredvid tornar 14 stora silor i galvaniserad plåt upp sig. De rymmer drygt 16 000 ton spannmål. Omkring en fjärdedel – vete och maltkorn – ligger kvar, men 90 procent av det är sålt sedan ett halvår.
Det gör att Johan Karlzén, liksom de flesta andra spannmålsodlare och handlare, inte kan dra nytta av det höga spannmålspriset just nu. Kriget i Ukraina har drivit upp odlarpriset till närmare 4 kronor kilot, jämfört med snittpriset 1,65 kronor de senaste fem åren.
– Jag vågar inte sälja något förrän jag har levererat enligt kontrakten. Det är extremt varierande priser. Just nu är kalkylen bra, men riskerna ökar lika mycket, säger han.
Ukraina brukar kallas Europas kornbod. Tillsammans med Ryssland står landet för en tredjedel av världens veteexport. De största köparna är folkrika länder som Indonesien, Egypten, Pakistan och Bangladesh.
– Nu finns det risk för att denna spannmål försvinner från världsmarknaden. Två år utan produktion från Ukraina gör att vi har noll lager i världen. Det kan få förfärliga konsekvenser, säger Johan Karlzén.
– Om man ser till livsmedelsförsörjningen är kriget på helt fel plats. Jämför man med krigen i Irak och Afghanistan hotade de inte livsmedelsförsörjningen. Jag tycker inte att den aspekten är belyst.
De lager av vete, majs och solroskärnor som finns i Ukraina kan inte skeppas ut eftersom hamnarna är blockerade. Samtidigt kommer vårbruket inte i gång på de stora egendomarna i landet. Det finns inget bränsle till traktorerna och större delen av personalen är vid fronten. I värsta fall blir det ingen, eller väldigt liten, produktion i år.
Vad sanktionerna mot Ryssland innebär för livsmedelsförsörjningen är än så länge oklart.
– Det här är skrämmande, men det går att räkna på, säger Johan Karlzén och bläddrar i en hög med tabeller över produktion, konsumtion och lager i världen.
Sveriges riksdag beslutade 2017 om en livsmedelsstrategi med målet att öka produktionen. Den har inte gett resultat, menar Johan Karlzén.
Samtidigt har EU-länderna under en rad år arbetat med den nya jordbrukspolitiken som ska träda i kraft 2023, två år försenad. Den bygger på att EU-länderna producerar för mycket mat. Ambitionen är att utsläppen ska minska och jordbruket bli klimatvänligare.
Odlar och handlar med spannmål
Handelsbolaget ÅRE, Ågerup, Rydsgård och Elsagården, bedriver 1 500 hektar växtodling med vete, korn, raps, råg, sockerbetor och gräsfrön på de tre gårdarna.
Företaget hanterar 20 000 ton spannmål och raps varje år. Hälften odlar ÅRE själva och hälften köps in från omkring 50 lantbruk i närheten. Råvarorna torkas och lagras och säljs sedan vidare till olika uppköpare, som Lantmännen och danska DLA, eller direkt som foder till grisbönder.
Förutom handel med fysisk vara har bolaget en mindre del terminshandel med spannmål, alltså en typ av värdepappershandel, på råvarubörser.
Johan Karlzén är vd – eller inspektor – sedan 1991. Anställda: 10 personer. Omsättning: 35–40 miljoner kronor.
– Det känns som att jordbrukspolitiken är från en annan tid. En massa mark ska läggas i träda. I stället borde vi odla upp mark. Jag är förvånad över att maten tas för given. Det är konstigt att det här är en icke-fråga, säger Johan Karlzén.
Han har inte så mycket information om läget från kollegor i Ukraina. Där finns många stora gårdar som ägs av privata bolag och har många anställda. Familjejordbruken är däremot få. Han har via bekanta hört om bönder på mindre gårdar som gett upp eftersom de inte har något foder. De har släppt ut sina djur på bete och gett sig av.
– Känslan är att när de små ger upp kan de stora inte hålla ut så länge, säger han.
Kriget kan leda till att vissa matvaror inte kan importeras till Sverige. Då blir det mindre att väja på i butikerna.
”Europa har historiskt handlat mycket gödning från Ryssland. Hur det kommer att se ut i framtiden är det ingen som vet.”Johan Karlzén
Konsumenterna har också högre matpriser att vänta. Prisökningarna måste så gå till lantbrukarna och inte bara öka livsmedelshandelns inkomster, anser Johan Karlzén.
Det svenska lantbruket är hårt ansträngt på grund av skenande kostnader för gödning, el och bränsle. Spannmål betalar sig bättre just nu, men de som har grisar, kycklingar och värphöns får inte täckning för sina ökade kostnader. Risken är att en del väljer att sluta med minskad produktion i Sverige som följd.
– Jag tycker att vi ska sträva efter att bli självförsörjande och uppmuntra svensk produktion, säger Johan Karlzén.
Årets växtodlingssäsong är inte hotad i Sverige. Den gödning som behövs i år finns i landet. Vad som händer sedan är oklart.
– Europa har historiskt handlat mycket gödning från Ryssland. Hur det kommer att se ut i framtiden är det ingen som vet nu, säger Johan Karlzén.
