Stark konst som inspirerats av hundar och bröllopspar
Den självlärda Åsa Maione har målat i olja så länge hon kan minas
" Jag har flyttat omkring i världen med min man de senaste 30 åren, berättar hon. Och som hemmafru har man mycket fritid att använda.
Måleriet har blivit både en tillflyktsort och en plats att hämta ro ifrån. I dag har hon sin ateljé hemma i Fogdarp. Men erfarenheterna från livet i Indien och Indonesien gör sig ständigt påminda.
Målningarna i sviten "Kvinnor med last" är ett försök att förmedla en känsla gatubilden i Bombay gav henne. Hon såg de utstötta kvinnorna som levde på gatan gå och bära på en börda. En last.
Målningarna visar kuvade kvinnor utan tydliga konturer i ansiktet. Sarin, deras klädsel, är matt i färgen och hänger på kroppar i rörelse. Någon kvinna ligger ihoprupen på marken.
Varför målar du endast kvinnor?
– Kanske en identifieringfaktor, svarar hon eftertänksamt. De utstrålade så mycket tålamod och tolerans under ytan, filosoferar hon.
I kontrast till de ansiktslösa porträtten av kvinnor fashineras konstnärinnan av hundars uttryck. Speciellt deras blick.
Hon vill genom sitt måleri karakterisera djuren som vilda och enastående varelser. Själv äger hon två.
De är en outsinlig källa att hämta inspiration från. Allra mest värnar konstnärinnan om de rädda och utsatta hundarna. De så kalade problemhundarna. Som har tappat tilliten till människorna och vill vända tillbaka till flocken. Utställningen ger också tydliga referenser till Gamla testamentet. Efter att hon hört svågern sjunga ur Höga visan tog måleriet en annan form. Målningarna föreställer brudpar. Och allt ser så ljust och lätt ut för dem. Brudens slöja är lång och det ljusa håret likaså.
Åsa Maione börjar recitera ur visan och ser närmast lyrisk ut. Vid sidan om målningarna hänger citaten. Stämningen vittnar om hopp och en ljus framtid.
– För mig är kombinationen mellan färg, stämning och rörelse viktig, avslutar hon.
Utställningen pågår tre veckor framåt på Skurups bibliotek.
Alexandra Navarro
