Annons

Väktaren i skurupsnatten

Han har nyckeln till Skurups nattliga liv Peter Rosdahl är väktaren som håller koll på vad som händer när natten sänker sig över Skurup
Skurup • Publicerad 2 augusti 2002

Larmsignalen tjuter inifrån biblioteket. Inbrott eller bara falsklarm? Det är Peter Rosdahls jobb att ta reda på vad som hänt. - Vi ska egentligen inte gå in i en byggnad om vi misstänker inbrott, men det där är lite från fall till fall. Jag tror inte att jag möter någon med vapen inne på en skola till exempel. Han jobbar som väktare och YA tog följe några timmar under en vanlig vaktrunda. Peter Rosdahl har jobbat som väktare i ett år nu och trivs bra med det. Företaget han jobbar för heter Interoc TSB security AB. Under sitt 12 timmars arbetspass kör han 30 mil för att kontrollera 114 olika objekt. Arbetet är förebyggande av inbrott i stort sätt. Genom att kolla så att alla dörrar är låsta och fönster stängda kan mycket undvikas. Går det ett larm är det han som ska kolla vad som hänt. Jobbet är ensamt, men han träffar en del människor trots allt. - Jag känner de flesta ungdomarna som rör sig ute om kvällar och nätter. De vet vad jag heter och kommer fram och snackar när jag kommer, säger han. Ett ihärdigt ljud tränger ut från biblioteksbyggnaden vid Svantorget. Det är nu väktarens jobb börjar. Larmet inne på biblioteket stängs snabbt av och Peter Rosdahl börjar söka igenom den tomma tysta byggnaden. Det är mörkt och värmen är tryckande inne bland bokhyllorna. Peters ficklampa sveper förbi bokryggarna, rad efter rad. Tystnaden är kompakt och bland de fladdrande skuggorna tornar hyllorna upp sig. Men ingenting hittas. - Nu på sommaren är det ofta falsklarm, det kan vara så att spindlarna börjar röra på sig. Det räcker för att lösa ut rörelsedetektorerna. Han ringer och ger en snabb redogörelse för Eva på väktarbolagets larmcentral. Det skrivs rapporter på alla larm som går, något som sedan debiteras kunden. Färden går vidare ut i skurupskvällen, vidare till badet. Här har Peter ett visst problem. Ungdomar som vill ta sig ett svalkande nattbad. I kontraktet med kommunen står det att Peter ska gripa alla som hoppar över det lilla stängslet för att bada. - Jag har själv varit ung en gång, så jag vet vad det handlar om. Han bekymrar sig över att det inte finns tillräckligt att göra för ungdomarna inne i stan. - Det är klart att det blir massa bus om de inte har något annat att sysselsätta sig med, säger han och svänger ut från badet, väl medveten om att det kan tänkas få påhälsning några timmar senare. Han växte själv upp på Rosengård i Malmö, idag bor han utanför stan med fru och barn. Han ser rätt tuff ut när han går omkring i välsnaggade frisyr och uniform. I bältet hänger telefon, en drös nycklar och en stor mag-lite ficklampa i metall. Samma ficklampa som New York-polisen använder. Dessutom har alla väktare batong och överfallslarm. - Ficklampan är bättre än en batong, för den provocerar ingen och det är viktigt när jag går på stan, säger han. Väktare ska inte blanda sig i bråk och behöver heller inte verka tuffa. En batong kan verka provocerande, så det undviks. I stället tycks deras arbete vara en slags "allt i allo" om natten. Bristen på poliser har gjort att väktarna tar hand om mycket runt omkring. - Kan man så hjälper man till så klart. Den stora skillanden mellan väktarna och polis är att polisen har rätt att tillfälligt frihetsberöva någon. För Peter och hans kollegor gäller det istället att gå lugnt tillväga. - Jag och en kollega kom på tre inbrottstjuvar i en byggnad. Vi sa till dem att vänta där tills polisen kom. En av dem frågade vad som skulle hände om han försökte smita. Då sa jag som det var, att det bara skulle bli jobbigt med en massa brottande å så där. Sedan när polisen kom, efter 25 minuter, så blev det lite strul och det vart ett jäkla ståhej helt plötsligt. Under tiden han pratar kör vi omkring på industriområdet och han hoppar ut och in i bilen, kollar låsta dörrar och tittar sig omkring. Det går undan hela tiden och svetten blänker i pannan. Den nyligen hastigt uppblåsta debatten om att väktare ska ta över vissa av polisens uppdrag mötte på starkt motstånd från alla, men Peter är av en lite annorlunda åsikt. Han berättar om all skit som förekommer under hans nattliga turer, något som är frustrerande. - Jag kommer på 13-, 14-åringar som sitter bakom Mariaskolan och super sig skitfulla. Då skulle jag vilja kunna hälla ut deras sprit åtminstone, men det får jag inte idag. För honom handlar det mer om att få hjälpa till. - I bland blir man förbannad på dem. Unga tjejer som går hem ensamma och är så fulla att de inte kan ta hand om sig själva. Visst skulle jag vilja ha rätt att skjutsa hem dem då. Klockan är snart 10 på kvällen, det är dags att stanna till på Konsum för att hjälpa till vid stängningen. Han slår sig ner vid ett av de små cafeborden för att vänta ut de sista kunderna. - Alltid några som släntrar in precis vid stängning, det är synd om tjejerna som jobbar i kassan, de har bara betalt till kvart över, säger han. Efter en stund har dörrarna låsts och sista kunden gått. De två tjejerna i kassan säger båda att det känns tryggt att en väktare är med vid stängningen. Vid personalutgången tittar han noga ut genom titthålet i dörren innan han öppnar. Han har redan vid ankomsten registrerat vilka bilar som står utanför, nu är det bara att sätta sig i bilen och fortsätta färden till nästa objekt som ska kollas och så rullar det på, timme efter timme. För Peter har koll på Skurup.

Robert Jönson robert.jonson@allehandasyd.se
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons