Veterinären lämnar Sövestad
Mottagningen stängde den 13 januari. När YA träffar Inga Haraldsson och maken Berndt är de i full färd med flyttstädningen. Huset på Salsbacksägen har tömts på inventarier. Vid månadsskiftet kommer de nya ägarna.
- Från och med nu ska vi bo i Höör, i en nybyggd enplansvilla. Jag har fyllt 67 år och Berndt är 65. Det går inte att ha ett svårskött tvåplanshus med stor trädgård när man blir gammal, säger Inga Haraldsson.
En annan anledning till flytten är att hela hennes släkt återfinns i Höör. Det var där hon växte upp, och i unga år bestämde sig för veterinärsyrket.
- Vi var 35 elever som examinerades i Stockholm, men bara åtta tjejer. Det där har ju ändrats väldigt mycket. I dag är veterinär inget utpräglat mansyrke. Men 1971 var det annorlunda.
Efter fem år som distriktsveterinär i Hässleholm ville Inga Haraldsson satsa på privatpraktik. 1976 gick flytten till Sövestad, och samma år gifte hon sig med Berndt. Maken gick nyligen i pension efter lång och trogen tjänst som byggnadsingenjör vid Ystads kommun.
- Vi har bott på Salsbacksvägen hela tiden. Mottagningen är en tillbyggnad som blev färdig 1977, det var Berndt som byggde den själv. Han har ritat och byggt huset i Höör också, säger Inga Haraldsson och ler mot sin händige make.
Inte bara könsfördelningen har ändrats under hennes 41 år i yrket. Nuförtiden finns det betydligt fler veterinärer i kommunen.
- När jag startade privatpraktiken var jag nästan ensam. Nu kan kunderna kan välja i ett rätt stort utbud.
Inga Haraldsson tycker att tiden i Sövestad varit jättetrevlig, men givetvis inte helt förskonad från negativa inslag.
- En del djurskyddsärenden har varit tunga att hantera. Och det är alltid sorgligt när någon tvingas avliva sin gamla hund eller katt. Sådana uppdrag är inget man sett fram emot.
Makarna Haraldsson har själva varit hundägare. När barnen var små bodde det kaniner på Salsbacksvägen 2.
- Just nu har vi inget djur. Det kommer kanske, vi får se.
