Bolltrollarna från Ystad gör stor succé

När vi snart är halvvägs in i elitseriesäsongen kan de båda nöjt konstatera att formkurvan är på en jämn, stabil och hög nivå och att de flesta av elitseriemålvakterna tvingats kröka rygg åtskilliga gånger efter deras framfart i de matcher som hittills avverkats.

Inför helgens matcher i den tolfte omgången (Lugi-Guif i kväll och Alingsås-IFK Ystad på söndag) ligger Fredrik trea i skytteligan med sina 84 mål och Alexander är hack i häl på fjärde plats med 82.

I tabellen är det ombytta roller med Lugi på första plats och IFK på femte plats, två poäng bakom.

– Jag trivs med livet över huvud taget och tycker att det är oerhört kul med handboll för närvarande. Det är nog den främsta förklaringen till varför det går så bra för mig just nu, säger Alexander.

– Det gick bra för mig redan förra säsongen och jag känner att det rullar på likadant i år. Jag har dessutom blivit bättre på att skapa egna lägen i man mot man-situationer, förklarar Fredrik sina framgångar.

Att ha två spelare från samma lilla småstad på samma position i olika elitserielag är tämligen ovanligt bara det men att båda dessutom tillhör det absoluta toppskiktet på sitt område torde vara unikt i svensk handboll.

Killarna står stadigt med båda fötterna på jorden men håller förstås med om att framgång föder framgång. Har man väl börjat hitta nätmaskorna går det mesta av sig självt. Man tänker inte så mycket under själva matcherna utan ser "bara" till att få in bollen i mål. Med nämnda målskörd och aktningsvärda tabellplaceringar i ryggen är emellertid målsättningen hög inför det fortsatta elitseriespelet. Fredrik hoppas kunna vinna skytteligan igen och eventuellt komma upp i 200 gjorda mål.

Alexander verkar inte bry sig lika mycket om skytteligan men har något ännu finare i sikte.

– Vem som vinner SM kan jag inte svara på men vi är ett av finallagen i alla fall, säger Alexander.

– Ok, då blir det oss ni får möta för vi tänker också bli ett av finallagen, kontrar Fredrik.

Trots att Fredrik och Alexander var konkurrenter om samma plats under Alexanders sista säsong i IFK Ystad hösten 2002 har de aldrig haft ett ont öga till varandra.

– Absolut inte. Jag har Alex att tacka för mycket. Jag var ju tvåa bakom honom i ett par säsonger och lärde mig massor då. Alex är komplett som handbollsspelare, säger Fredrik.

– Fredrik började få mer speltid än mig under hösten 2002 men någon schism förelåg aldrig. Det låg ju ändå på lut att jag skulle prova på proffslivet, säger Alexander.

Hansen drog iväg till tyska Pfullingen i januari 2003 men hamnade aldrig riktigt rätt vare sig i tillvaron eller på handbollsplanen och stack tillbaka till Sverige och Lugi inför säsongen 2003/04. – På ett sätt var det nyttigt ändå att komma ner till Tyskland. Jag spelade i ett bottenlag, hade mycket fritid som jag inte visste var jag skulle göra av och trivdes inte rent socialt. Men jag har blivit stark av de motgångarna och lärt mig att jobbiga saker här hemma inte är fullt så jobbiga i jämförelse. Det går att komma igen i karriären.

Alexander grämer sig lite över att IFK Ystad inte släppte honom när storklubbar som Lemgo och Gummersbach visade intresse men det är inte värre än att han kan rycka på axlarna åt det i dag.

Skulle det dyka upp någon proffschans i framtiden får han ta ställning till den då.

Det mesta talar för att Fredrik Petersen är förlorad för svensk klubbhandboll efter den här säsongen.

Hans kontrakt med IFK går ut och det lär förmodligen vara mer än en utländsk klubb som ställer sig i kö. Redan i somras surrade proffsryktena men Fredrik bestämde sig för att fullfölja kontraktstiden i IFK.

– Jag kan ju inte veta var jag hamnar än men om jag får välja så blir det hos ett topplag antingen i Tyskland eller Spanien.

Det finns många likheter mellan Alexander Hansen och Fredrik Petersen, inte bara att båda är vänstersexor från Ystad, tar för sig på planen och gör mål i princip efter behag. Killarna har alltid bjudit på det där lilla extra i matcherna vad gäller delikata avslut, målgester, spontana glädjeyttringar och kontakt med publiken. Det har gjort dem till publikfavoriter både i Ystad och Lund.

Andra likheter är att de haft förtvivlat svårt att övertyga förbundskaptenerna Bengt Johansson och Ingemar Linnéll om sin duglighet samt att de ofta experimenterat med olika frisyrer. Det har varit långt och kort, blonderat och mörkt, tuppkam och rakat, rufsigt och spretigt i en salig röra.

Det verkar nästan vara mer legitimt att utmärka sig om man är just vänstersexa. Andra exempel är Tysklands tatuerings- och piercingikon Stefan Kretzschmar och IFK Skövdes Rasmus Wremer, som också gillar att byta frisyr ofta.

– Jag tycker det är bra att kunna bjuda lite på sig själv. Fast Wremer är ju lite mer en raggartyp jämfört med oss, skrattar Alexander.

– Håller med men handbollen behöver ju helt klart fler profiler, tillägger Fredrik.

Ystadskillarna Hansen och Petersen kan dock vara säkra på en sak: ett bibehållet målsinne skapar på egen hand en stark profil och all nödvändig uppmärksamhet.

Fredrik Sörensson

0411-55 78 17

fredrik.sorensson@allehandasyd.se