Brioni – en alfahanne i harmoni

Blodådrorna spänner ut och bildar snirkliga mönster på de mäktiga musklerna. Tempot som hålls ger inte ensamt någon vink om maxhastigheten. Men ihop med de påtagliga krafter som förtydligas i uppförsbackar och fartökningar går det att ana hur rasande fort det egentligen kan gå.

Det är fyra dagar kvar till Elitloppet när YA:s utsände åker med ett varv när Brioni, loppets fjorårsvinnare, drar sulkyn runt den lummigt omgivna träningsbanan utanför Skurup.

Vid tömmarna sitter hästskötaren Francois Travert. På plats finns även tränaren Joakim Lövgren, som tillsammans med Brioni snart ska försöka försvara titeln i världens största travlopp.

– Det är det största loppet för alla. Det är bara fransmännen som säger att Prix d’Amérique är större. I travvärlden i övrigt är Elitloppet störst, fastslår Joakim Lövgren.

De nyskodda hovarna skvätter upp sand medan sulkyn guppar runt den kuperade banan. Trots det makliga tempot sprätter då och då små svettkorn iväg från den vältränade hästkroppen.

Brioni verkar ivrig och lugn på samma gång. Eller kanske löpglad och trygg.

Harmonisk.

Definitivt harmonisk.

– Han har ett stort ego. Han är självsäker och trygg i sig själv. Det gör det lätt att resa runt med honom till exempel. Har han bara sig själv med så är han nöjd. Han är aldrig otrygg, förklarar Joakim Lövgren och låter lika lugn och trygg själv.

Sedan ger han en parallell beskrivning av sin och Brionis känslor inför helgens travfest på Solvalla, dit skrålande och skålande travfantaster vallfärdar. Hejaramsor, desperata skrik, flaggor, banderoller, nerver, ångest, lycka och sorg.

Allt kommer tryckas in på samma plats.

Och i detta festliga virrvarr ska de bästa sprinthästarna göra upp om den mest åtråvärda titeln.

Det är då Joakim Lövgren och Brioni trivs som mest.

– Han njuter bara då. Han blir bara pigg av att det är mycket liv på läktarna, säger Lövgren om sin stjärnhingst.

– Och själv tycker jag bara det är spännande. Det är just för sådana händelser man håller på. Det blir mycket vardagslunk annars, så att få vara med om Elitloppet är en krydda.

Att få vinna detta lopp då, hur smakar den kryddan tro? Tydligen obeskrivligt gott i Lövgrens gom. Smaken tycks också vara föränderlig men evigt varande, från euforisk sötma till något obestämt men njutbart.

En sorts subtil lycka med mersmak.

– Ja, jag är fortfarande hungrig. Jag har känt i efterhand att det bara var nyttigt att vi vann förra året. Det handlar om en röd tråd i allt vi gör och tror på. Lyckas man ser man att det är värt någonting.

Sedan starten 1952 har endast fem hästar försvarat titeln i Elitloppet. Lövgren ser det som ett bevis på hur svår uppgift han och Brioni har framför sig.

Commander Crowe, Arch Madness, Yarrah Boko med flera är motståndare som inte betvingas med några halvmessyrer. Å andra sidan är Brioni i toppslag. Förra helgen tangerade han det svenska rekordet på Elitloppsdistansen 1609 meter när han vann gulddivisionsfinalen på Gävletravet.

– Han är i absolut toppform. Man strävar alltid efter att hästen ska vara i sitt livs form vid Elitloppet och det känns som om vi har lyckats i år. Det känns tryggt.

Den försommarheta solen försöker ta kommandot över träningsbanan, men det är den rikliga grönskan som väljer om strålarna eller skuggorna ska färga marken. Det är ett naturens maktspel där herren på täppan kanske avgörs av betraktaren.

I stallet är maktstrukturen mer oemotsäglig. Bland de talrika hästarna finns det en obestridlig hövding. En människovänlig alfahanne som inte tvekar att högljutt påpeka vem som bestämmer.

En vinnare av Elitloppet.

– Det är viktigt att man är rädd om hans ego. Det är bra om han ser upp till sig själv som Muhammad Ali. Brioni är så trygg så det blir aldrig problem när man ska sko honom, eller när han ska upp i transporten. Det har man nytta av i tävlingssammanhang.

Lövgren beskriver förhållandet till Brioni som professionellt. Distansen beror inte på att de saknar tycke för varandra. Den är skapad i resultatinriktat syfte.

– Jag vill ha det så. Jag vill att när han ser att jag kommer så vet han att det är allvar. Då är det fokus som gäller.

Han säger också saker som ”något man drömt om sedan man var lärling” och ”jag kan inte önska mig något mer” när han pratar om sin bästa tävlingspartner.

– Att få träna de bästa hästarna är den stora utmaningen.

När träningsvarvet är fullbordat hoppar undertecknad av sulkyn med en upprymd känsla. Det var något visst att få skjuts av Brioni.

En sorts subtil lycka med mersmak.

När Brioni nonchalant noterat att fripassageraren lämnat sulkyn vill han otåligt vidare. Francois Travert låter denna vilja gå igenom.

Snart försvinner ekipaget bakom ett krön. I några sekunder kan man ännu höra det sanddämpade ljudet av Brionis lätta steg mot marken.

Sedan tar andra av naturens ljud över. Fågelkvitter. En rasslande buske. Ett annat fågelkvitter.

Det är en tillvaro så trygg och njutbar den kan bli.

Precis som Solvalla.

För vissa.