Det var IFK Ystads kväll i Halmstad

Vad är Tylösand mot Sandskogen? Gessle mot Perikles? Drott mot Ystad? Inte mycket, en dag som denna. Skillnaden kan naturligtvis formuleras i ord, men den kan också mycket enkelt uttryckas i siffror. 22-25. IFK Ystad kämpade ner SM-favoriten Drott på helig mark, i Halmstads slitna handbollshall där en kräsen publik i årtionden matats med SM-skumpa samt med Magnus Anderssons geniala passningar, Ola Lindgrens kanonskott och Tomas Sivertssons muskelspel på linjen. Ingen av dessa Drottlegender fanns visserligen med när bytet IFK Ystad i går släpptes in i hallen för att ätas upp som en relativt hygglig fredagsmåltid. Nu är det en samling nya Drottstjärnor som ska skänka ära och berömmelse åt Halmstad. En tjeckisk bombkastare, en lurig spanjor och massor av svenska spelare som håller hög elitklass är goda skäl till varför Drott av så många pekats ut som favorit till SM-guldet. För första gången under säsongen var samtliga friska och hela och för att ännu mer bygga på den halländska optimismen påpekade redaktören av matchprogrammet att "laget har ett enastående facit i slutspelet och lyfter sig alltid en klass när det väl börjar gälla på allvar." Kanske är det här läge att citera Halmstads stolthet, musikduon Roxette: Crash! Boom! Bang! För här kommer alla känslorna på en och samma gång: Det här var IFK Ystads kväll. Jag satt i Halmstads sporthall och bara njöt av välbehag, det var nämligen en sån kväll, precis en sån kväll. Att IFK-laget tidigt hamnade i underläge med ett par bollar spelade mindre roll, här fanns nämligen tändningen och de knutna slutspelsnävarna. Lagkaptenen Carl-Johan Andersson - landets mest utvisade elitspelare - var precis så "galen" i blicken som bara han kan bli, yttern Fredrik Petersens kontringspigga ben rörde sig som trumpinnar över hallgolvet, målvakten Anders Persson blev bara bättre och bättre och till slut omöjlig att penetrera med bollar. Kaupo Palmar spräckte ett ögonbryn, tejpades, och återvände till matchen med turban på huvudet och handgranater i nävarna. I den andra halvleken gjorde Kaupo fem mål och och spelade fram till lika många. Hans välriktade skott skickade ut förre klubbkamraten Henrik Larsson ur Drottmålet, men varken målvaktsbyte eller time out eller svordomar från tränaren Magnus Andersson kunde ändra på en matchtendens som blev allt tydligare ju längre matchen pågick. Den här var en match som bara skulle vinnas av IFK Ystad. Äntligen fick Dalibor Doder så mycket speltid som hans talang motiverar och var strålande, både som avslutare och framspelare till förre Lugipolaren Carl-Johan Andersson. Och när nu snart varenda IFK-spelare är nämnd vid namn vore det ett tjänstefel att inte plocka fram Patrik Kvalvik. För mindre än ett år sedan lirade 20-årige Patrik sporadiskt i Ystads IF:s A-lag och kunde i det läget knappast ens drömma om att få medverka i en SM-kvartsfinal. I går fick han förtroendet, ett överraskande stort förtroende, och var strålande i mittförsvaret. Täckte bollar, bröt passningar och god koll på Hans Karlssons tassande på linjen. Tränaren Jan "Proppen" Karlsson, inte att förglömma, gjorde sin bästa slutspelsmatch för IFK Ystad. Laget matchades klokt och Proppen behöll sin tro på förstasexan, trots underläget i början av matchen. Dalibor Doder fick spela både framåt och bakåt och bara vila i rent rekreationssyfte. Klokt. Han behövs på planen, Doder, inte minst i matcher av den här karaktären. Ny match på måndag. Och när det gäller IFK Ystad är det verkligen en ny match. Nån som tror sig veta hur det går? Släpp i så fall tidningen och räck upp en hand. Jag gör det inte. Det kan bli allt mellan himmel och helvete och för oss som går till Österporthallen är det bara att spänna fast säkerhetsbältena och hoppas på en fortsatt trevlig slutspelsfärd. En joyride, som Roxette skulle uttryckt saken. För övrigt tar jag tillbaka det där med att Ystad är vassare än Halmstad i precis allt. Sandskogen mot Tylösand? Jodå. Perikles mot Gessle? Visst. IFK mot Drott? Fullt möjligt. Men i mitt hjärta är Halmstads BK Sveriges bästa fotbollslag. Alla har vi våra brister.