Dokument: IFK Ystad – en säsong som spårade ur
Basti Rasmussen bär en proper svart klubblazer när han kliver ur bilen på parkeringen utanför Casino Cosmopol i Malmö. Det är en strålande sensommardag och Basti är som vanligt på gott humör. Försäsongen har varit lyckosam. Få skador och många segrar. En vecka återstår till seriepremiären och Svensk Elithandboll ska hålla sitt traditionella upptaktsmöte. Den här gången har man valt kasinot i Malmö, mest för att Svenska spel är handbollens största sponsor. Annars vore Ystad den mest logiska mötesplatsen ett år som detta, när staden för första gången är representerat av två klubbar i elitserien. Tränarna Basti Rasmussen i IFK och Robert Hedin i YIF är gamla kompisar, nu kommer de med var sin talang i släptåg. Linus Rasmussen och Oscar Carlén är de som får representera ungdomen och handbollsundret i Ystad.
Vad ingen vet när sällskapet vandrar in genom den pampiga kasinoentrén är att varken Basti eller Robert kommer att vara kvar som tränare säsongen ut.
* * *
På ett litet podium i ett rum på kasinots andra våning har landets viktigaste handbollspersoner och ett 50-tal journalister samlats för att snacka in elitserien. Konfrencier är tv-kommentatorn Åke Unger, boende i Öja men med hela världen som arbetsfält. Åke blinkar lite extra när han kallar upp Basti Rasmussen på scenen. Han konfronterar handbollslegenden med det stöd som IFK Ystad uppenbarligen har i handbollssverige. På Svenska spels dagsfäska oddslista är IFK Ystad andrahandstippat efter Hammarby. Oddset på IFK
Ystad som svensk mästare är satt till blygsamma 4,75.
"Det är inspirerande med stödet, vi ska försöka leva upp till förväntningarna", säger Basti, som tycker att laget är minst lika starkt som förra säsongen.
Efter presskonferensen frågar Basti om han kan få lifta tillbaka till Ystad eftersom den bil han åkte till Malmö med har stuckit i förväg.
Basti verkar nöjd med dagen, det enda som oroar honom är att inte hinna i tid till eftermiddagens träning. På väg ut ur Malmö, efter orimligt många rödljus, tar han upp mobilen och ringer andretränaren Rámon Laurén. Basti informerar kort om presskonferensen och förmedlar några av de viktigaste citaten, samt ber Rámon sätta igång träningen om han skulle bli sen.
Det är lätt att tycka om Basti Rasmussen. Alltid positiv och hjärtlig.
I vissa lägen känns det till och med som att man kommer honom så nära, att relationen journalist-tränare tenderar att bli osund.
Speciellt en sak slår mig under bilresan hem, det är när Basti berättar om värvningen av Mladen Ivanovic förra säsongen. Han gillade den inte. Han hade inte bett om något nyförvärv i det läget, han hade i avsikt att fortsätta satsa på Oskar Erixon och Johan Andersson som alternerande högersexor. En dag stod bara Mladen Ivanovic i hallen, värvad av någon annan, och blev indirekt "skuld" till att två Ystadskillar lämnade klubben. Oskar drog till Lindesberg och Johan till IFK Malmö. "I fortsättningen vill jag inte ha det på det här sättet, det har jag gjort klart för styrelsen. Inte en gång till. Vi hade klarat oss med våra egna pågar", säger Basti.
* * *
Optimismen frodas inför premiärmatchen mot Heim på bortaplan 20 september. Men matchen visar sig inte bli lika enkel som många hade trott. Det är bara vänstersexan Alexander Hansen som är i högform och gör nio mål på tio skott. Spelet är slarvigt och nervöst och det är först i slutminuterna som IFK Ystad kan göra det avgörande rycket. "Krampaktigt", säger kollegan Fredrik Sörensson, som ser matchen på plats i Göteborg.
Mot Heim gick det att vinna trots tydliga brister i spelet. Mot Lugi i hemmapremiären spricker det. IFK förlorar med hela 18-25 efter en riktigt svag andra halvlek.
IFK Ystad genomför Skånederbyt i sina vita reservtröjor.
Ett par dagar tidigare har nye marknadschefen Magnus Åkesson parkerat sin bil utanför IFK Ystads kansli på Besökaregränd. När han en halvtimme senare ska köra vidare har någon med en mejsel brutit sig in i bilen och stulit lagets nya tröjor och byxor, som legat prydligt uppradade i baksätet. Polis larmas, men kommer inte närmare en lösning än en samling tomma galgar en bit därifrån. Efter en snabb insats lyckas IFK Ystad få fram nya matchkläder som spelarna bär när de åker på sin andra raka strykmatch, mot Guif på bortaplan.
Det fortsätter att gå trögt under upptakten. Sergo Datukashvili, som varit magnifik under försäsongen, verkar ha tappat tajmingen och levererar inte längre. Försvaret är inte lika tätt som det har varit och anfallsspelet präglas av alltför många tekniska misstag. Flytet har kommit av sig.
* * *
Torsdag 2 november åker några IFK-medarbetare till Tyskland i sällskap med två busslaster sponsorer för att se Champions League-mötet mellan Kiel och Fredrik Petersens nya danska klubb, GoG. Ovetandes om detta kör jag själv till Kiel för att bevaka matchen. Vid färjelägret i Rödby får jag plötsligt syn på de två bussarna, fullproppade med IFK-anhängare. Eldsjälen Tony Andersson kliver ur en av bussarna. Jag minns att jag den gången kände respekt för denne entusiast, Ystads kanske mest besjälade IFK:are. Jag vet inte hur många matcher han sett, hur många spelare han värvat eller hur många sponsorer han smort. Massor är det i alla fall. Vad är det som driver honom? Vad är det som driver människor som Tony Andersson, som oförtrutet jobbar för en klubb, dag och natt, i vått och torrt?
I färjans cafeteria slår sig Basti Rasmussen ner bredvid mig med en kopp kaffe. Han berättar att han i bussen fått frågor om den svaga starten och fått stå till svars inför sponsorerna. "Det är klart att dom undrar, det har dom rätt att göra. Det här är ju elitidrott. Samtidigt är det härligt med engagemang", säger han.
* * *
11 november avslutas en krönika med följande rader: "IFK Ystad spelar två Skånederbyn härnäst, mot H 43 och IFK Trelleborg. Blir laget utan poäng i dessa matcher lär tränaren knappast heta Basti Rasmussen i derbyt mot Ystads IF."
Fyra dagar senare ringer telefonen. Klockan är 15 och jag har precis kommit till jobbet.
- Hej, Det är Basti. Du fick rätt. Men det gick ännu snabbare. Jag är sparkad.
När skedde det?
- För en stund sen. På Hulthéns kontor.
Han är sårad. Ordföranden Hans Hulthéns ord måste ha känts som en kniv i bröstet på honom. Basti hade inte själv varit nöjd med upptakten men kände inte samma panik som klubbstyrelsen. Som den tävlingsmännniska han är hade Basti velat stanna kvar och ställa allting till rätta igen. Han ville ta fajten. Men fick inte. "Kanske har man gjort för många matcher för YIF en gång i tiden, det är kanske det som är felet", säger han bittert.
En stund senare håller vi ett extramöte på sportredaktionen och enas om att ägna tre sidor åt tränarskiftet. Plus förstasidan. På kvällen skickas två reportrar till IFK Ystads träning för att känna på stämningen och prata med spelare. Dessutom måste nye tränaren Stefan Mårtensson presenteras. Men ingen spelare är pigg på att diskutera tränarskiftet, ingen står rakryggad upp och säger sin åsikt om Basti Rasmussen som tränare. Faktum är att Sergo Datukashvili, georgiern, på knackig engelska är den mest talförda. Han tycker att styrelsen gjort rätt, mest för att något behövde göras. Lagkaptenen Anders Persson väljer att framförallt betona hur mycket han gillar Basti Rasmussen som människa och att det är viktigt att skilja på sak och person.
* * *
En turbulent tid följer. Det framstår som allt tydligare att IFK Ystad underskattat den sprängkraft som fanns i beslutet att sparka Basti. Som en omedelbar följd av styrelsens agerande väljer Sydbuss, en av de viktigaste sponsorerna, att överge klubben. "Jag är själv företagare och så här behandlar man inte anställda", säger företagets vd Anders Larsson. Dagen efter avslöjar YA att den mäktige affärsmannen Erling Pålsson, han som en gång sålt Zlatan till Ajax och värvat Dalibor Doder till IFK Ystad, lämnar IFK:s styrelse. Ä;ven om det är mer än Bastiaffären som ligger till grund för avhoppet blir det ännu en tung prestigeförlust för klubben.
Ordföranden Hans Hulthén försvarar beslutet med att det vore oansvarigt att inte agera, när laget så tydligt underpresterar. Han pekar även på ett missnöje i spelartruppen mot Basti. Personer med god inblick i IFK Ystad vidimerar att träningarnas standard varit otillräcklig och att den taktiska spelidén inte håller.
Fast ännu fler är de som tar parti för Basti Rasmussen. Redaktionen nås av flera brev som är kritiska till IFK-styrelsens agerande. På IFK
Ystads hemsida rasar en hätsk debatt, där åsikterna snabbt delas in i två läger. För och emot. Efter en del kränkande personangrepp väljer klubben att stänga gästboken.
* * *
Nye tränaren Stefan Mårtensson får en tuff tid. Han har haft hög status i klubben som ungdomsledare och coach för reservlaget. Men den verklighet han nu kastas in i liknar inget annat han varit med om. Skånederbyna mot H 43 och IFK Trelleborg förloras och spelare skadas. Efter träningarna får Stefan och andretränaren Ramón Laurén nästan lägga pussel med de spelare som är disponibla. Mest illa går det för Fritjof Jönsson och Mladen Ivanovic som blir borta praktiskt taget hela säsongen. Senare under säsongen tvingas Sergo göra ett långt uppehåll och i perioder är Linus Rasmussen, Henrik Knudsen och Marko Tanaskovic borta.
Inför den historiska derbymatchen mot YIF ligger IFK risigt till i serietabellen och är nederlagstippat. Och man lyckas heller inte mobilisera det som krävs för att vinna prestigemötet, YIF är för starkt och vinner med 28-25. Efterspelet blir även det mörkt för IFK, när en spelare framåt småtimmarna på en nattklubb hamnar i handgemäng med YIF:s målvaktshjälte David Andersson. Nya mörka rubriker.
* * *
Måndag 5 december sitter jag och äter kvällsmat när en vän ringer. "Ä;t klart så ringer jag igen, det jag har att säga lär sysselsätta dig hela kvällen", säger han.
En stund senare sitter jag som förstelnad och lyssnar på historien om Alexander Hansens knarkmissbruk och misstänka dopningsbrott. Det är inte första gången som Alexander kopplas ihop med droger, jag har hört det förut. Men det var flera år sedan och jag trodde att problemen var ur världen. Han har blivit äldre, Alex, gjort ett par utmärkta säsonger i Lugi och etablerat en egen firma. Det har varit tyst kring hans uteliv. I min enfald trodde jag att kokain var något som tillhört hans ungdomliga oförstånd, det förflutna. Men uppgiftslämnaren, som har regelbunden kontakt med Alexander, är säker på sin sak och säger att Alex är beredd att lägga korten på borden. Men bara till mig. Om jag ringer upp. Nu.
Väl medveten om att det här kan bli den största dopningsskandalen inom svensk handboll åker jag in till redaktionen.
Alexander Hansen är tagen men samlad när jag når honom vid 19-tiden. Han berättar öppet om kvällen han sniffade kokain, hur packad han var, om ångesten som slog till, han beskriver dopningstestet i Karlskrona, den pressande tiden efteråt och medger att grubblerierna säkerligen satt ner hans förmåga på handbollsplanen.
Hösten har varit som en tickande bomb för Alexander Hansen. Och nu skulle den brisera.
Nånstans i detta kaos och i denna skam tycker han ändå det ska bli skönt att få saken ur världen; att få erkänna sitt misstag, fördöma det, och gå vidare.
Jag känner att det här är precis ett sånt samtal man velat ta mellan fyra ögon. Men det är praktiskt omöjligt. En tidning ska göras.
Nästa dag har YA tre sidor om dopningsavslöjandet och all rapportering läggs ut på nätet. Tidningarnas Telegrambyrå tar upp nyheten i sina tidiga sändningar och sedan hakar text-tv, morgon-tv, radio och all annan media på. Sportbladets förstasida dagen efter ägnas helt åt nyheten om handbollsstjärnans kokainmissbruk.
Dagen därpå blir jag kontaktad av IFK Ystad. Spelartruppen har haft ett möte om den senaste tidens händelser och vill lämna över ett öppet brev. Det gemensamma uttalandet ska signalera att gruppen står stark och håller ihop, trots de svaga resultaten, den sparkade tränaren och den dopade lagkamraten. Jag och reportern Ulf Gummesson åker till IFK-vippen i Österporthallen.
Vi möter delar av IFK:s innersta krets. Andretränaren Ramon Lauren, speakern Jonas Andersson, ungdomsledaren Johan Österberg, huvudtränaren Stefan Mårtensson och ytterligare en handfull IFK-medarbetare finns på plats. Alla är vänliga men sammanbitna. Den senaste tidens händelser har tärt på klubben. Lite längre in i lokalen, runt några långbord, sitter spelarna, fördjupade i diskussioner och formuleringar. De försöker sätta ihop en skrivelse där några av de viktigaste ämnena punktas upp och kommenteras.
20 minuter senare lämnar Anders Persson över brevet. Han vill ha lagkamraten Fredrik Nilsson vid sin sida när han ska intervjuas och förklara bakgrunden till spelarnas samlade aktion. "Det här är vår version, vårt sätt att se på det som hänt. Men från och med nu är det locket på från vår sida. Nu vill vi bara fokusera på det idrottsliga."
Några veckor senare strömmar det in tips till YA-sporten att just Anders gjort upp med YIF inför nästa säsong.
* * *
De sportsliga motgångarna fortsätter för IFK Ystad. På annandag jul förlorar man även det andra derbyt mot Ystads IF (24-28). Under VM-uppehållet i januari finns det IFK-krafter som vill få Stefan Mårtenssons ersatt av en ny tränare. Parallellt jobbas det på att förstärka den skadedrabbade truppen. Man inser allvaret i situationen och känner att något måste hända.
Till slut nappar det. Kroppskulturs gamle skyttekung Johnny Hiltunen är satt i tränarens frysbox i det norska bottenlaget Nit-Hak. Johnny vill därifrån och accepterar IFK Ystads bud. 15 januari träffar jag Stefan Mårtensson och Hiltunen på Bryggeriet Steakhouse. De äter färsbiff. Hiltunen säger sig se en utmaning i lagets prekära tabellsituation och är i Ystad för att visa att han är fri från sin axelskada och kapabel att spela elithandboll. I Norge har han saknat speltid och en tränare som tror på honom.
Ganska snart visar det sig att Johnny Hiltunen inte är spelaren som kan rädda det sjunkande skeppet. I samförstånd med IFK Ystad väljer han att lämna klubben efter bara några veckor och sporadiska inhopp. Nu är det upp till de spelare och ledare som finns i klubben att rädda det som räddas kan.
* * *
Sökandet efter ny tränare innebar visserligen ingen omedelbar förändring, men väl en lösning på sikt. IFK Ystad får kontakt med skåningen Krister Lindgren, som liksom Hiltunen vill lämna sin norska klubb. Lindgren har haft framgångar med Trondheimklubben Heimdal men saknar handbollskultur i staden och ambitioner i styrelsen. Han är smickrad över IFK Ystads intresse.
Inför Skånederbyt mot H 43 i Lund 7 februari befinner sig Krister Lindgren hemma hos IFK-speakern Jonas Andersson på Estridens Gata i Ystad. Ä;ven ordföranden Hans Hulthén har kommit och verkar lättad över att äntligen kunna leverera en positiv nyhet.
Krister Lindgren har nyligen skrivit på ett treårsavtal som heltidsanställd tränare. Han skakar hand med Hulthén och drar symboliskt på sig en röd tröja. Senare åker sällskapet till Lund och ser IFK Ystad spela oavgjort, 27-27, mot H 43. Ett steg framåt.
Trots ytterligare ett par ströpoäng lyckas IFK Ystad aldrig lämna seriens bottenträsk. Det dröjer tills 26 februari innan Stefan Mårtensson lyckas föra laget till seger. Då har det gått 18 omgångar och över tre månader sedan Basti Rasmussen sparkades.
* * *
I den sista matchen mot Heim ställer IFK Ystad för första gången upp med sitt starkaste lag, bortsett från korsbandsskadade Fritjof Jönsson och avstängde Alexander Hansen. IFK uppvisningsspelar mot det troligen sämsta elitlag som visat upp sig i Österporthallen. Redan i paus har hemmalaget pulvriserat sin motståndare och avgjort matchen.
Problemet är bara att IFK inte har saken i egna händer. För att nå upp till kvalplatsen och kunna rädda den tioåriga elitserieepoken är man beroende av att Lindesberg tar poäng mot Drott i Halmstad.
Efter paus kretsar intresset i Österporthallen inte längre kring distansskott, kontringar och räddningar utan snarare kring datorer, mobiltelefoner och tv-apparater. Men rapporteringen från Drott-Lindesberg ger lika olyckliga som väntade besked. Drott gör vad som behövs för att skicka ner IFK Ystad i allsvenskan.
Klockan är 20.25 onsdagen 14 mars när publiken reser sig upp i Österporthallen och hyllar IFK Ystad.
Applåderna är riktade mot ett lag som nyss svarat för en formidabel uppvisning men framförallt mot en klubb som i tio år bjudit på topphandboll i den högsta serien men som haft ett osannolikt motigt år.
Nu har epoken gått i graven.
Det är ingen katastrof.
Det är bara idrott.
Jan Ohlsson
