En av våra största någonsin
Om meningen är att högtiden midsommar ska vara en slags hyllning till Sverige och sommaren är den betydligt mer lyckosam än självaste nationaldagen.
Annars är ett datum i almanackan sällan tillräckligt för att nationalismen att frodas och medborgarna att kramas. Ett vinnande landslag eller en idrottshjälte har en betydligt högre partyeffekt på befolkningen. Glada människor i feststämning är alltid trevligt, men i bland kan man fundera över proportionerna. Jag menar, vilka glädjeyttringar hade framkallats av en svensk diplomat som sensationellt lyckats lösa krisen i mellanöstern? Och hur hade en svensk forskare hyllats, som tagit fram ett vaccin mot något dödligt virus? Trångt i fontänen på Sergels Torg hade det inte blivit.
Idrottens kraft på medborgarna är stark. Sverige har många framstående idrottsmän och kvinnor, egentligen alldeles för många i förhållande till folkmängd och miljö. Att tillhöra ett svenskt landslag är något stort och fint och bordtennisspelaren Marie Svensson, 34, har gjort det i 17 år. Det är exakt halva hennes liv. Nu har hon slagit sin sista forehand i nationens tjänst.En mycket värdigare representant för den svenska idrottsrörelsen än Marie Svensson är svår att tänka sig. Hon har utvecklat sin talang i småklubbsidyllen Baskemölla IF och är en produkt (ursäkta uttrycket) av något som ibland kallas för den svenska modellen. En modell som bygger på en hygglig kommunal stöttning, bland annat i form av aktivitetsstöd, och där sedan ideela ledare och engagerade föräldrar gör verksamheten framgångsrik och levande.
Marie har hela tiden tagit förnuftiga steg i karriären och sett till att hamna i miljöer som varit utvecklande för hennes bordtennis. Marie var bara 16 år och redan då ett hot mot den svenska senioreliten, när hon lämnade Baskemölla för att spela elitseriepingis i Stockholmsklubben Rönninge. Därefter har Marie i tur och ordning representerat Mölndal, Lyckeby, Malmö FF och Gröstorp i Sverige, samt Reutenbach och Langweid i Tyskland. Marie har kunnat leva ett bra liv på sin bordtennis och sina framgångar,men inte blivit ekonomiskt oberoende; det har ingen svensk kvinna blivit genom att slå på en celluidboll. Däremot har bordtennisentagit Marie flera varv runt jordklotet, till länder hon knapptens visste fanns. Marie har deltagit i tre olympiska spel, 1992i Barcelona, 1996 i Atlanta och 2000 i Sydney. Det är upplevelsersom naturligtvis inte kan värderas i kronor och ören. Dessutomhar hon i 17 år tillhört samma idrottsfamilj som bollgeniet Jan-Ove Waldner. Bara en sån sak.
Marie Svensson har valt att sluta i landslaget när hon i sina bästa stunder fortfarande kan trilskas med Europaeliten; när det ännu är bett i skruvarna och sting i forhandslooparna. Uppenbarligen känns det rätt för Marie att justnu skapa tid och utrymme för andra projekt i livet och då är hennes beslut naturligtvis det enda rätta. Omgivningen har alltid en massa synpunkter på när framstående idrottsmän och kvinnor ska avsluta sina karrärer. Men vem vet när det är rätt tid och till fälle att skiljas från elitidrotten - bättre än huvudpersonen själv? Beslutet är alldeles för viktigt och känslosamt för att överlåtas till någon annan.
Jag har själv varit på samma pingisläger som Marie Svenssonen gång i tiden, 1978, men ska jag vara riktigt ärlig är det knappastvad Marie kommer att minnas mest från sin aktiva karriär. Höjdpunktenkom i stället en tidig vårdag i England 1994. Hemma i Baskemölla pågick konstrundan och kommersen var stor i backarna, stugorna och ateljéerna. Just då skapade byns skickligaste artist storkonst på en bordsskiva i Birmingham. Marie blev sensationellt Europamästarinna efter en övertygande finalseger över holländskan Geerdie Keene. Det är en av de största framgångarna någonsin fören idrottstjej från sydöstra Skåne. Trots att Marie Svensson bott på flera ställen runt om i Sverige och genom åren blivit någotav en globetrotter, har hon alltid haft starka band till familjenoch Baskemölla. När hon nu satsar lite hårdare på sin civila karriär blir det inte oväntat med Österlen som bas. Marie Svensson ska bli sjuksköterska. Förhoppningsvis får patienterna en lite mjukare behandling i vårdsalarna än vad motståndarna fått i pingishagarna.
Glad midsommar på er alla - och glöm nu inte strecha innan ni går ner på huk och förvandlas till små grodor.
Jan Ohlsson
