Felfritt igen – Sverige tung favorit i lagfinalen

Tre rundor var har de gjort på Baji Koen-stadion och inte ett enda hinder har ramlat under All In, Indiana och King Edward.

Budskapet efter uppvisningen i kvalet kan inte ha missats av konkurrenterna: Sverige är laget som ska slås för den som vill lämna Tokyo med ett lagguld i hoppning på fickan.

Men i finalen är gamla, om än så färska meriter, inget värda. OS-formatet är helt nytt – och inte som de brukar vara i de stora mästerskapen där varje omgång räknas in i slutresultatet.

Om det här varit ett VM eller ett EM hade Sverige varit i ledningen i lagtävlingen på noll fel med Belgien och Tyskland strax bakom på fyra fel och Schweiz som fyra på tio fel.

Nu börjar alla de tio kvalade lagen på noll i finalen.

Det är uppenbart att de svenska ryttarna inte jublar över IOK:s syn på hur en lagtävling numera ska avgöras, men ingen vill öppet ifrågasätta eller kritisera. De gillar läget.

– Vi åkte hit och visste att det var nya regler. Det är sport och man får förhålla sig till de regler som är. Vi vet om det och har förberett oss för det. Vi ska försöka vinna med de regler som gäller, säger Fredricson.

Det handlar helt om att hålla i en dag till, den viktigaste dagen.

– Vi har tre ryttare som verkligen kan rida, på alla möjliga hästar, som är världsklassryttare – de andra två i alla fall (skratt) – och vi har tre riktigt bra hästar. Det är en enorm styrka i ett format där varje runda räknas.

– Men det är en helt ny dag i morgon, vi kan bara hoppas att formen håller i sig. Man kan bara gå rundan, hålla sin plan och se var det landar, säger Fredricson.

Silvret i den individuella hoppningen i onsdags var hans tredje av valören i OS-sammanhang. I lag var han 2004 – tillsammans med Baryard Johnsson – med och kom tvåa i Aten.

Med ett dygn till avgörandet är det fokus på återhämta sig ordentligt – något som gäller såväl ryttare som hästar.

– Hästarna tas hand om jättebra. Vi har superproffsiga hästskötare, veterinärer och "fysios". Hästarna har allt de behöver, de bor i ett femstjärnigt hotell där i boxarna. De kan gå ut och beta och rulla sig. De har alla förutsättningar att återhämta sig så bra som möjligt.

– För oss ryttare handlar det framför allt att se till att sova ordentligt och ladda om. Och att inte slå på för tidigt, säger Fredricson.

Sist ut av de svenska ekipaget var han på nytt säkerheten själv. Då hade von Eckermann och Baryard Johnsson lagt grunden för en finalplats.

– Känslan var som att hoppa på uppvärmningen med honom. Han visste exakt vad han skulle göra, säger von Eckermann.

"Han" är King Edward och valacken var verkligen kungen ute på den trixiga banan.

– Allting stämde som jag ville. Då är det en fantastisk känsla ute på banan. Då njuter man av det. Det var en perfekt runda. Och för mig var det viktigt. Jag hade en dag när jag fick svälja besvikelsen i det individuella.

TT: Hur är det att gå ut först?

– Vi är ett samspelt team, vi har hållit på länge tillsammans. Jag har gjort det på slutet. Jag vet när jag går hur jag ska rida. Jag måste kolla tiden för att veta hur snabbt jag måste rida, men annars vet jag min sak och jag litar på mig själv och vad jag gör.

Baryard Johnsson red lika stabilt på Indiana.

– Jag vet aldrig hur hon ska vara. Det är lite det svåra med henne. Normalt sett brukar hon bli rörig efter att ha gått så fort som hon gjorde häromdagen. Hon var helt perfekt i dag, helt avspänd.

Lagen som Sverige hoppar mot i finalen (lördag, 12.00, svensk tid): Belgien, Tyskland, Schweiz, USA, Frankrike, Storbritannien, Brasilien, Nederländerna och Argentina.