Ibrahimovichade inget att tillföra

Sverige ställer upp med Zlatan Ibrahimovic – och tio spelare till. Sa tv-kommentatorn Henrik Strömblad och gnuggade händerna på Windsor Park i Belfast.

Det var före avspark – och förväntingarna bubblade över, ja, det var nästan som att Sverige skulle skicka in en utomjording bland de råbarkade nordirländarna.

90 minuter senare hade Zlatan på alla plan överglänsts av speedkulan David Healy och svensk fotboll åkt på ett av sina värsta bakslag under 2 000-talet. 2– 1 till Nordirland var ett mardrömsresultat i ett läge när Sverige kunde ta ett stort och viktigt steg mot EM-slutspelet i Österrike/Schweiz.

Lasse Lagerbäckhade krusat Interstjärnan till comeback, men Zlatan Ibrahimovic var precis lika blek som han varit det senaste året i landslaget. Jag vill inte påstå att Zlatan såg ointresserad ut, han försökte, men bollen och Zlatan talade inte samma språk på Windsor Park. All briljans hade lämnats kvar hemma i Milano och Serie A-formen lyste helt med sin frånvaro. När det så uppenbart inte fungerade för Zlatan hade jag gärna sett ett inhopp av exempelvis Marcus Allbäck, som ett bra tag framstått som den mest pålitlige målgöraren i blågula kläder.

Om Zlatan Ibrahimovicvar den individuellt största besvikelsen så fanns det sanerligen en hel del annat förfäras över. Lasse Lagerbäck hade åter fastnat i sina destruktiva tankebanor och valde konstellationen Daniel Andersson-Niclas Alexandersson från start i stället för Kim Källström-Christian Wilhemsson. Målvakten Andreas Isaksson och resten av försvarsspelarna uppträdde darrigt och otajmat vid flera tillfällen. Man visste mycket väl att den enda nordirländaren som krävde minutiös bevakning var David Healy – ändå gav man honom öppna landskap på Windsor Park. Obegripligt.

Sverige harfortfarande en god chans att nå EM-slutspelet, men en seger i går hade gjort utgångsläget avsevärt mycket bättre.

Precis som för Ystads IF, som efter bakslaget i Göteborg är illa ute i handbollens SM-slutspel.