IFK Ystad är inget lag för elitserien

I tio år har IFK Ystad varit en frisk fläkt i svensk handboll. Nu återstår 60 minuter. Sedan kan epoken vara över.

Man skulle kunna hitta en del hyggliga förklaringar och förmildrande ursäkter till varför säsongen spårat ur. Enklast är att konstatera att laget har underpresterat och helt enkelt inte hållit elitserieklass. Tabellen är det enda trovärdiga sanningsvittnet, det går inte att bestrida. IFK Ystad är 13:e lag i serien, inga om och men hjälper.

Jag vet attIFK Ystad möter det hopplösa jumbolaget Heim i sista matchen och att den presumtiva räddningsplankan Drott samtidigt har en klurig hemmamatch mot Lindesberg. Avståndet mellan IFK Ystad och Drott är inte stort så det stör, blott en pinne, alltså fullt möjligt att plocka in.

Hypoteser är underhållande men det är verkligheten som gäller. Den verklighet vi fick se i Lunds idrottshall avslöjade skoningslöst att IFK Ystad har gjort sitt i elitserien för den här gången.

Nu är Lugipå bortaplan en av säsongens tuffaste uppgifter. Det är inte här som IFK Ystad ska samla ihop de nödvändiga poängen. Men jag hade ändå hoppats på något annat än det jag fick se. Att den senaste tidens poängkap hade stärkt spelarna och svetsat samman laget. Jag hade hoppats få se en sjuhelvetes mobilisering och hjärtan så stora att bröstkorgen nästan sprängdes. Herregud, här fanns ju chansen att i praktiken förlänga livet i elitserien.

I stället blev deten präktig kalkon. 9-2 efter en kvart, sen var det godnatt. Klasskillnaden var precis så stor som avståndet mellan lagen i tabellen så obarmhärtigt avslöjar.

Lugi blixtkontrade och gick till attack utan krusiduller. Rakt fram, pang på. Bollen flyttades över hela planen i en enda passning, svisch, och det enda som tycktes hålla IFK-spelarna vakna var vinddraget när Lugiyttrarna satte fart. Till och med Lugis målvakt Oscar Jensen lyckades pilla in en boll i IFK-buren – från 40 meters avstånd. Det var exakt ett sånt kontringsspel som IFK Ystad hade behövt, när man gång på gång körde fast i det uppställda spelet. Men när IFK hade bollen i anfallsposition hade man allt sjå i världen att ens komma till avslut.

Faktum är att målvakten Anders Persson var IFK Ystads bästa spelare, trots att han släppte in 32 mål. Oavsett vilket öde IFK går till mötes lär Anders spela elitseriehandboll nästa säsong – för Ystads IF. Enligt YA-sportens källor ska affären redan vara i hamn. Bekräftelse från parterna lär komma. Efter säsongen. Det brukar anses mer passande så...

Jag har alltidsett två Ystadslag i elitserien som ett tillfälligt fenomen, mer än som något permanent tillstånd. Men jag hade hoppats få uppleva två, kanske tre säsonger i detta rus.

Samtidigt som bara 60 minuter kan återstå av säsongen för IFK Ystad så är det nu det roliga börjar för Ystads IF. Vi får inte glömma det. YIF har gjort en fantastisk comeback i svensk elithandboll och går in i slutspelet som en outsider, förmögen att ställa till med vad som helst. Matchvinnartyper finns så det räcker.

På onsdaglottas slutspelet.

Samma kväll kan en en tioårig epok vara över för IFK Ystad.

Trist, men såna är elitidrottens villkor. Ingenting varar för evigt.