"Klisterföre" i Österporthallen
Det Jörgen Aukland saknade på målrakan i Mora, det hade landsmannen Stian Tönnesen på straffpunkten i Österporthallen. Taktiskt sinnelag och nerver av stål. Norrmannen Aukland hade guldmedaljen i Vasaloppet som i en liten ask, ledde in på upploppet men förlorade segern på mållinjen. I Österporthallen blev det däremot norsk seger efter en lika dramatisk sekundstrid. Stian Tönnesen hade satt fem straffar av fem möjliga på Drottmålvakten och förre lagkamraten Henrik Larsson. Tio sekunder återstod av matchen och ställningen var 28-28 när Stian stegade fram för att skjuta sitt sjätte straffkast. IFK-kaptenen fintade bort Henrik och avgjorde matchen. 29-28. Det blev ytterligare en i raden av gastkramande sportsöndagar. Efter att ha följt Vasaloppet på TV fanns det inte mycket tid över åt att försöka få ordning på en stirrig puls och kraftigt aktiverade svettkörtlar - innan det var dags för nästa rysare. Elitseriematchen i handboll mellan IFK Ystad och Drott blev lika dramatisk som det klassiska långloppet. Likheterna var slående. Möjligen bortsett från att det var "klisterföre" i Österporthallen. På båda håll fanns exempelvis aktörer som ganska tidigt tycktes vara på väg att avgöra tillställningen. En sådan var den norske kraftkarlen Jörgen Aukland som redan i Eldris - en dryg mil före målet i Mora - gjorde ett imponerande ryck och fick en tydlig lucka till de andra i tätklungan. En annan presumtiv hjälte var Drotts superskytt Christian Ericsson, som dunkade in tio mål och verkade ha skjutit IFK Ystad i sank vid ställningen 23-26. Då återstod knappt åtta minuter av matchen. Både Jörgen Aukland och Christian Ericsson såg ut som vinnare denna sportsöndag. Lika mycket flyt som Ericsson hade med sina distansskott, lika bra glid var det under Auklands skidor. Men även i kraftsporter som skidåkning och handboll krävs det kyla och slughet. Ett skidlopp är inte avgjort förrän mållinjen passeras och en handbollsmatch är inte slut förrän slutsignalen ljuder. Jag är mäkta imponerad över Oskar Svärds Vasalopp. Han fanns hela tiden med i tätklungan, ovilllig att dra, slug som en räv ute efter ett byte. Han rörde inte en min när Aukland och tjecken Stanislav Rezak nästan på sina bara knän bad om draghjälp. Han ville inte ingå i någon pakt. Han ville inte kompisköra. Han lät Auckland sticka iväg på sin solofärd mot Mora - och valde att lurpassa på behörigt avstånd. På upploppet exploderade Oskar Svärd. Den 26-årige yrkesmilitären från Östersund brände av hela sitt krutpaket när det behövdes som mest och vann med en meter. En meter. Det är rätt lite om man har åkt skidor i nio mil. Men det är fullt tillräckligt. Ungefär som med IFK Ystad. Underläge mot Drott med 23-26 och sedan med 26-28. Då återstod två minuter. I det skedet hade oavgjort och en poäng varit en synnerligen god utdelning för IFK Ystad; det blev seger och två poäng. Den utmärkte målvakten Anders Persson gjorde visserligen några viktiga räddningar på sluttampen men den som mer än någon annan visade mod och goda nerver på slutet var lagkaptenen Stian Tönnesen. Iskallt förvaltade han IFK Ystads samtliga tre straffar under slutminuterna. Han kvitterade till 26-26. Han reducerade till 27-28. Han avgjorde till 29-28. Tänk om Jörgen Aukland haft Stians Tönnesens kyla i det avgörande skedet. Då hade han kanske inte stuckit i Eldris. Då hade han kanske inte tömt kroppen på de sista krafterna ute i skogarna, utan på upploppet. Då hade han kanske stått där, i Mora, som vinnare i det 79:e Vasaloppet, med krans kring nacken och 75 000 kronor i fickan. Idrottsspråket är fullt av klyschor. De allra flesta meningslösa, självklara och kvalificerade för den språkliga sophögen. "En match är inte slut förrän slutsignalen ljuder". "Ett lopp är inte avgjort förrän mållinjen passeras". Tja, vad ska man säga. En dag som denna känns dom ändå rätt okej?
