Lenas mödosamma väg tillbaka till sadeln

Idrottsfamiljen Jönsson i Nybrostrand har haft stora framgångar inom idrotten. Men familjen har också drabbats av två svåra olyckor.

Största framgångarna står dottern Caroline för. Men hennes mamma Lena har gjort det omöjliga möjligt. Ett knappt år efter en mycket svår ridolycka, som höll på att kosta henne livet, tävlar Lena igen – och med god framgång.

Det var i juniförra året som olyckan skedde vid en tävling i Skabersjö. Lena Jönsson värmde upp på en äng som låg en bit ifrån den vanliga framridningsplatsen. Hästen stegrade sig, Lena föll i marken och fick hästen över sig.

Det mest naturliga hade varit att hästen sökt sig till andra hästar, men hästen var klok nog att stanna på olycksplatsen. Vilket var tur. Gräset på platsen där Lena red var nämligen högt och skulle ha gjort det mycket svårt att hitta henne.

– Jag hann tänka att nu är min sista stund kommen. Jag var vid medvetande och kom till och med ihåg telefonnumret hem, berättar Lena.

Det var dottern Ellinor som tog emot samtalet från tävlingsplatsen. Caroline var på väg till en match och ingen i familjen trodde att det var så allvarligt.

Lena fördes till sjukhuset i Malmö.

– Där blev det "urakut". Jag hade svåra huvud- och ansiktsskador. Dessutom var sju revben knäckta och käkbenet hade gått av. Som ett under blev inte nacken skadad. I Malmö upptäckte man dessutom att det rann ut hjärnvätska, berättar Lena.

Lena fördes till Lund och genomgick en stor operation. Den kunde inte göras förrän en vecka efter olyckan. Anledningen till detta var att Lena var så svullen. En månad fick Lena tillbringa på intensivvårdsavdelningen.

Så småningom började Lena kvickna till och då började det stora arbetet – att komma tillbaka till det vanliga livet. Från att har varit utlämnad och hjälplös började Lena ta de första stegen tillbaka till livet.

Men det var inte lätt. I och med att käken var fixerad kunde hon inte prata eller äta.

– Den glädje jag kände vid alla små framsteg var enorm, berättar Lena.

Att slippa respiratorn var det första som Lena tyckte var toppen.

– Att efter den svåraste tiden kunna sörpla i sig lite soppa, kunna börja tala och ta de första stapplande stegen med en rullator, gav mig en enorm lyckokänsla och jag fick ny kraft av varje litet framsteg jag gjorde.

Ett bra tag efter olyckan hade Lena dubbelseende och hon hade också tappat hörseln.

– Jag uppsökte öronläkaren Per Emgård på Ystads lasarett och efter besökte hos Per började hörseln fungera igen.

Lena har inte ord för de känslor hon hyser för sjukvårdspersonalen i Ystad, Malmö och Lund.

– Deras leenden och omtanke och vård var otroligt viktigt för mig, fortsätter Lena.

Lena är inte bara en aktiv ryttare själv. Dottern Ellinor tävlar också i dressyr och den andra dottern är inte helt obekanta landslagsmålvakten Caroline Jönsson. Även Caroline rider när hon är hemma i Ystad.

Fram till 2004 drev Lena ridskola i Årsjö. 1998 råkade maken Nils Erik ut för en bilolycka. Även han hade samma tur som Lena – att överleva som nästan genom ett mirakel.

– När Nils Erik råkade ut för olyckan blev det för tungt att sköta gård och ridskola så vi flyttade till en villa i Nybrostrand.

– Att kunna ta motgångarna är nyckeln till framgång och det är enormt vikigt att vara på den tid man har, säger Lena klokt.

Ett år efter olyckan är Lena uppe på hästryggen igen och tävlar dessutom. Lena tränar för Jill Flygare och det har hjälpt henne att komma över den självklara rädslan efter det inträffade. När Lena kom hem från sjukhuset tyckte hon att det var en mardröm att gå ut i stallet.

– Det fanns också en stor besvikelse, att ridningen som jag tycker så mycket om, höll på att ta mitt liv, fortsätter Lena, som alltså åter sitter på hästryggen.

– Visst känner jag rädsla vid varje antydan att hästen ska resa sig. Men som en god vän sa till mig; ska man vara helt säker ska man sitta i ett isolerat rum. Och hur tråkigt skulle inte livet inte bli då?

Att ridningen och tävlandet varit viktiga ingredienser i Lenas väg tillbaka till livet sticker hon inte under stol med.

– Ridningen ger mig styrka och balans och det är inte heller speciellt slitsamt för kroppen. Kontakten med hästen är ovärderlig för psyket och tävlandet ger självförtroende, avslutar Lena Jönsson.

Gerd Cronestål