Lokala fotbollen behöver vård
Man kan alltid ha åsikter om spelets utveckling. Man kan tycka att dagens spelare visar en bristande teknik, är lata och egoistiska. Bedömningar görs och åsikter finns. I massor.
Däremot går fotbollens standard också att utläsa i tabeller och siffror.
År 1983 hade sydöstra Skånes fem kommuner ett enda division 3-lag på herrsidan. Därefter har olika lokala lag härjat en bit upp i seriesystemet. I slutet av 1990-talet var exempelvis Ystads IF ett topplag i division 2. Sedan försvann både pengarna och spelarna.
Inför årets säsong hade
sydöst två herrlag och två damlag som lite grann stack ut från den grå massan. Tomelilla IF och Sjöbo IF fanns i trean på herrsidan och - ännu bättre - Sjöbo IF och Skurups AIF i ettan respektive tvåan på damsidan.
Tre av av de fyra lagen åkte ur.
Nästa år är vi tillbaka på 1984 års nivå.
Lingonserierna, here we come.
Problemen är ganska enkla att ringa in.
Geografin.Vi ligger där vi ligger. Pågatåget till Malmö går visserligen fort, men på många sätt är det ändå som att förflytta sig till en annan värld.
Pengarna.Ideella ledare och spelare som nöjer sig med en korv i bröd efter matchen ingår i själva små-klubbstanken. Men vill vi ha lag i division 2 och uppåt måste någon vara beredd att betala för det.
Planerna.Inomhushallar saknas. Och i fem kommuner finns det inte en enda konstgräsplan utomhus. Begriper fortfarande inte varför Ystad kommun aldrig tog chansen att lägga konstgräs när idrottsplatsen ändå byggdes om.
Bytänkandet.Det krävs mer samarbete och mindre rivalitet mellan klubbarna på Österlen. I Ystad behöver YIF och IFK på enad front möta den unika konkurrensen från handbollen
Allt annat.Datorer, tv, alla nya aktiviteter. Att spela fotboll på fritiden var en självklarhet en gång i tiden. Så är det inte längre.
Problemet är inte bara den sjunkande standarden. För en stor del av klubbarna kretsar problemen kring viktigare saker än uteblivna segrar. Bristen på spelare är akut. Allt färre småklubbar kan mönstra juniorlag och 16-årslag och på sina håll är reservlag något som tillhör det förflutna; det svårt nog att få ihop spelare till A-truppen.
Hur ser det ut om tio år? Om 20 år? Existerar klubbar som Esperöd, Klasaröd och Ravi? Jag vill verkligen tro det, men är inte övertygad.
* * *
Borrby IF:s historiskt svaga säsong i division 5 har vi redan uppmärksammat. Men det fanns lag som hade det värre. Nydalas damlag, som spelade i den sydvästra division 5-serien, tog noll poäng och gjorde blott två mål. På 16 seriematcher släppte man in 338 mål. 338!
* * *
IFK Ystads seger mot H 43 i handbollens elitserie imponerar stort. En söndagsförmiddag i september såg jag detta IFK-lag vika ner sig i Tomelilla sporthall i en träningsmatch mot ett mediokert lag från Jylland. När matchen mot H 43 skulle avgöras var Anders Jacobsson den ende i IFK som vek sig. Det gjorde han rätt i.
* * *
Ystads IF är utslaget ur Europacupen. Ytterst ansvarig till detta är Torben Winther. Den danske tränaren, som har överlägset mest internationell erfarenhet av samtliga i YIF, borde vara en man att hålla i handen ute i Europa. Men han gick bort sig i Bergen. I hemmamatchen mot Fyllingen plockade han ut målvakten vilket kostade YIF segern. I returen rapporterade YA:s reporter om ett felaktigt byte i slutminuterna som blev avgörande.
Roligare Norgehistorier har man ju hört.
