Ludmila: "Grät i fyra år – isolerade mig totalt"
Engquist ursäktar att hon blir några minuter sen till intervjun. Under den korta promenaden från hotellet till bokförlagets kontor i centrala Stockholm hann hon bli stoppad av folk på gatan.
– Jag vet inte hur jag ska reagera. Ska jag le? Ska jag vara ledsen? Även när folk berömmer mig vet jag inte hur jag ska göra. För det mesta är jag bara tyst.
Vad fick du höra?
– Att livet kan vara svårt och att jag skulle kämpa. Peppande ord.
Hur kändes det?
– Det kändes bra. Men jag har inte förlåtit mig själv så jag känner inte att berömmelse känns rätt. Så då vill jag undvika det. Jag är inte bra. Jag är inte här för att jag är bra. Jag berättar att jag har gjort fel och att jag inte mår bra på grund av det.
Aktuell med ny bok
Hon är aktuell med sin nya självbiografi – "Ludmila – Svenskare kan ingen vara" – som har skrivits tillsammans med Johar Bendjelloul och Henrik Johnsson. Efter drygt två decennier av medial tystnad bestämde sig 60-åringen för att åter ta plats i offentligheten. Hon var redo att plockas isär och gå sönder för att kunna bli hel för första gången, som hon beskrev det i boken.
Så hon berättade.
Om varför hon valde att dopa sig för att slippa bobsatsningen. Om den statssanktionerade dopningen i Sovjetunionen. Om grannpojkens sexuella övergrepp när hon var fem år. Om våldet och alkoholismen i hemmet. Om den sovjetiske landslagsledaren som utnyttjade henne sexuellt. Om cancern som är tillbaka för tredje gången. Om depressionen och självmordsförsöken.
– Jag mår så dåligt att det inte spelar någon roll för mig. Jag kan inte må sämre än vad jag mår nu. Så det hjälper mig. Vill jag leva vidare eller vill jag inte? Det får tiden visa. Men det kan i alla fall inte bli sämre. Så är situationen. Sedan har jag min hälsa, jag vet inte hur länge jag kan vänta.
Engquist beskriver de senaste åren som extremt tuffa med bland annat en sviktande hälsa och skilsmässan från sin tidigare man och tränare Johan Engquist.
– Varje dag blev det svårare och svårare att finnas. Jag grät i fyra år. Jag isolerade mig totalt.
Tungt att berätta
Hon har pratat med många psykologer genom åren men upplever inte att det hjälper. Det enda som har hjälpt någorlunda är en psykolog som har flytt från kriget i Ukraina och som jobbar mycket med personer i fängelse. Med hjälp av olika modeller för hur hon rent fysiskt ska röra ögonen upplever hon att det blir lättare att slappna av om nätterna när tankarna är som mörkast.
Att skriva boken har varit jobbigt. Men för Ludmila Engquist har det varit viktigt att få berätta.
– Det har varit mycket fokus på dopningen, men jag vill visa hela berättelsen. Hur jag levde och varför det blev som det blev. Att jag berättar sanningen för mig själv. Att jag kan förlåta mig själv. Det är det svåraste.
Fakta: Ludmila Engquist
Född: 21 april 1964 i dåvarande Sovjetunionen.
Bor: Costa Blanca, Spanien.
Familj: barnen Natalya Engquist och Elias Engquist.
Gren: 100 m häck.
Främsta meriter: OS-guld i Atlanta 1996, VM-guld i Aten 1997 (för Sverige). VM-guld i Tokyo 1991 (för Sovjetunionen).
Utmärkelser i urval: Jerringpriset 1996 och 1999, Bragdguldet 1997.
Aktuell: Med nya självbiografin "Ludmila – Svenskare kan ingen vara" som är skriven tillsammans med Johar Bendjelloul och Henrik Johnsson.
Fakta: Hit kan du vända dig om du mår dåligt
Vid akuta lägen eller vid tankar på självmord, ring alltid 112.
Hit kan du vända dig om du mår dåligt:
Mind.se.
Suicide Zero – suicidezero.se.
Spes – riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd. spes.se.
BRIS – barnens rätt i samhället. bris.se.
Rädda Barnen – raddabarnen.se. Även för föräldrar.
Anonyma alkoholister – aa.se.
Jourhavande kompis – tar emot samtal från barn och unga upp till 25 år. jourhavandekompis.se.
Jourhavande medmänniska – nås nattetid på 08–702 16 80.
Friends – friends.se.
1177 – sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmaste psykiatriska akutmottagning. 1177.se