Pernilla från Ystad är USA:s hetaste motormamma: ”Det är jättestort”

I tisdags tog Armand Duplantis VM-silver i Doha. På läktaren satt mamma Helena och följde dramatiken tillsammans med sin amerikanska man Greg.

Ungefär samma sak är det när Oliver Askew härjar på USA:s största motorarenor. På läktaren, eller i depån, sitter mamma Pernilla och hennes man Anthony, som båda är starkt involverade i sonens karriär.

Men låt oss gå 30 år tillbaka i tiden. Pernilla hette då Carlsson i efternamn och hade nyligen tagit studenten vid Österportskolan. Under skoltiden hade hon extraknäckt som frukostvärdinna på Ystad Saltsjöbad men fick efter gymnasiet fast anställning som passpolis vid Polenfärjorna i Ystad.

Med den bakgrunden skulle Pernilla kunna ha levt ett helt vanligt Svenssonliv. Kanske vara en handbollsmamma, som i yrket hade fortsatt att kontrollera resenärer i färjeterminalen.

Men det blev något annat.

I dag heter hon Pernilla Askew och bor i Jupiter i Florida, inte speciellt långt ifrån familjen Parnevik. Hon är mamma till USA:s nya motorgunstling, 22-årige Oliver. Nästa år kommer sonen att tampas med bland annat de svenska racingstjärnorna Felix Rosenqvist och Marcus Eriksson i IndyCar – en organisation som av vissa rankas högre än Formel 1.

– På fyra år har Oliver gått från gokart till IndyCar och resan han gjort har har blivit en stor grej här i USA. Framförallt fick han ett stort genombrott när han nyligen vann Indy Light-serien, berättar Pernilla.

Det var 1990 som Pernilla sökte ett äventyr och ”stämplade ut” vid passkontrollen i Ystad. Hon och kompisen Katharina Bäckström tog jobb som au pair i samma familj i Miami. Ett beslut som skulle komma att ge livet en helt ny riktning för båda Ystadstjejerna.

Året efter mötte båda den stora kärleken. Alltså inte någon semesterflirt, utan män som de gifte sig med och nu har levt med i tre decennier

– Så har det blivit. Jag har en amerikansk man och två barn, Hanna och Oliver. Båda barnen har dubbelt medborgarskap, berättar Pernilla.

Redan som åttaåring började Oliver köra gokart med pappa Anthony som mekaniker. Talangen var tydlig och som 12-åring fick Oliver kontrakt med ett fabriksteam. Så småningom tog han plats i Team USA och körde VM-tävlingar i bland annat Dubai, Spanien och Portugal. Oliver var en amerikansk motsvarighet till Tomelillakillen Joel Eriksson, det vill säga ett förarämne av sällan skådat slag.

– Oliver tävlade så mycket under uppväxten, att han missade delar av skolan. Till slut fick vi börja med hemundervisning. Men var inte läxorna gjorda blev det ingen racing, det var dealen, säger Pernilla.

Så småningom hamnade Oliver i ett ”laddersystem”, ett slags talangprogram som siktar mot att slussa de bästa förarna hela vägen upp mot IndyCar. Nästan alla faller bort på vägen. Konkurrensen är helt enkelt för tuff och kostnaderna för höga. Men Oliver Askews karriär har varit spikrak. År efter år har han kört skjortan av sina konkurrenter och de senaste åren har han gasat igenom USF 2000, Indy Pro 2000 och Indy Lights. Segern i Indy Lights ger honom access till det finaste som finns i amerikansk motorsport, nämligen IndyCar. En racingserie som tv-sänds över hela världen och som körs på banor med publikkapacitet på upp emot 250 000 åskådare (Indianapolis, som är världens största sportarena). Statusen är hög och förarna superkändisar.

Men utgifterna är också enorma. Tack vare prispengar och olika stipendier har Oliver så att säga fått hjulen att snurra. Segern i Indy Light gav honom exempelvis ett stipendium på 1,1 miljoner dollar (drygt 11 miljoner kronor).

– Det räcker till att köra 3-4 tävlingar i IndyCar. För att kunna genomföra hela serien krävs det betydligt mer och för tillfället jobbas det mycket med sponsorer.

Precis som Armand Duplantis föräldrar, har Pernilla och Anthony hjälpt sonen genom hela karriären. Men nu har Oliver kommit upp på en nivå, att ett management hjälper honom att hålla koll på alla papper och olika kontrakt.

– Själv försöker jag hjälpa Oliver med social media och sådant. En viktig del av elitidrotten är att synas på olika plattformar, säger Pernilla.

Men det är inte bara i kulisserna som Pernilla rör sig. Efter segern i Freedom 100 i våras fick hon sin lilla stund i rampljuset, när Oliver skulle åka parad genom Indianapolis och hyllas på stadens gator och torg.

– Oliver har ingen flickvän, så han frågade om jag hade lust att hänga med honom i bilen när han skulle åka runt och bli hyllad. Det var lite gulligt att han ville ha med sin gamla mamma där, säger Pernilla.

Även om Pernilla är född i Småland är det i Ystad som hon har sitt hjärta och sina närmaste vänner. Praktiskt taget varje år är Pernilla hemma i Ystad på besök, oftast tillsammans med resten av familjen.

– Det finns hur mycket som helst som är bra med Ystad. När jag kommer hem brukar jag försöka hänga med kompisar och fika på stan. Sedan missar man aldrig att besöka Fritidsbaren och äta deras wienerbröd. ”Hallå-hallå-mannen” är en riktig profil, säger hon och skrattar.

I mars 2020 skrivs nästa kapitel i Oliver Askews racingsaga. Då debuterar han i säsongen första IndyCar, ett gatulopp i St Petersburg, Florida. Då är insatserna större, farterna högre och farorna värre.

I IndyCar kommer farterna upp emot 400 kilometer i timmen – är du aldrig rädd när Oliver kör?

– Jo, det är jag. Genom åren har har jag sett en del sett krascher. Samtidigt vet jag att säkerheten i bilarna utvecklas hela tiden. Oliver har valt det här livet och han gjorde det tidigt. För honom har aldrig någon plan B existerat, bara plan A. Nu har han nått där han vill och lever sitt drömliv. Det är svårt att ha några invändningar när han är så lycklig, men visst är jag rädd emellanåt, avslutar Pernilla Carls... Askew.