Redbergslids viktiga vapen 75-årige klubbläkaren Pål-Henry överger inte favoritsporten
Allt fler åskådare på Österporthallens läktare ler igenkännande när den spenslige mannen spatserar in på arenan, sida vid sida med killar som är 50 år yngre och 30 centimeter längre än honom själv.
Pål-Henry Jeppsson har med åren nästan blivit ett exoktiskt inslag i svensk handboll; en skön kontrast till den rockmusik och alla de muskelpaket som på något vis ingår i dagens elitarrangemang. Under uppvärmningen vistas Pål-Henry Jeppsson mitt i smeten av hårda skott och ruschande tvåmetersmän. Han flanerar obekymrat runt som en slags filosof, på väg att tänka ut taktiska snilledrag. Han trivs i sin roll som ...ja, vilken uppgift har egentligen den gamle mannen?
Läkare eller hustomte?
Pål-Henry Jeppsson tvekar när jag ber honom fundera över vad han skulle skriva överst på sitt visitkort.
– Det får kanske bli hustomte, trots allt, säger han efter en stunds betänketid. Jag bistår klubben med läkarkompetens, men det är ju tio år sedan jag gick i pension...
Att komma till Skåne är lite som att komma hem för Pålle. Han är född i Blentarp, uppvuxen i Östarp och tog studenten i Trelleborg. Först när han fick jobb som underläkare i Lidköping 1960 lämnade han Skåne och tre år senare hamnade han i Göteborg. Där har han varit docent på Sahlgrenska och sedermera klinikchef på sjukhuset Mölndal. Pålle är erkänd som en av landets stora experter på öron, näsa, hals. Pålle har fru (Siv) och tre söner (Claes, Per och Lars). Det var när Claes började spela handboll som Pålle kom i kontakt med Redbergslids IK. Förhållandet har vuxit sig allt starkare med åren och även om det var länge sedan sönerna slutade spela är Pål-Henry starkt knuten till klubben. Han är med på varenda träning och reser med på alla bortamatcher. Den 75-årige läkarveteranen lägger ner nästan lika mycket tid på handbollen som elitspelarna gör.
– Jag mår bra av det här, handbollen förgyller min ålderdom. Att vistas i omklädningsrum och umgås med spelarna är ett bra sätt för mig att hålla mig pigg. Både kroppen och knoppen mår bra av det.
Men alla dessa bussresor i samband med bortamatcher – är de inte jobbiga?
– Inte så farligt, faktiskt. Det är klart att man kan bli lite stel, men får man bara en promenad när man kommer fram så känns det bättre. Redbergslids IK är en klubb som är förknippad med stark klubbkänsla. En som varit med i RIK-familjen och som fortfarande ha starka känslor för klubben är YIF:s nyförvärv Magnus Lindén. När Magnus drog itu korsbandet i samband med den första SM-kvartsfinalen i Lisebergshallen var Pål-Henry Jeppsson snabbt framme för att stötta och hjälpa Lindén. Den gamle mannen blev en liten YIF-hjälte när han hjälpte storskytten av planen.
– Det gjorde ont i hela mig när jag såg vad som hände, jag förstod ganska snabbt att det handlade om en korsbandsskada. Magnus är en toppenkille som gjort mycket gott för Redbergslid. I det läget var det ointressant i vilken klubb han spelade, det var bara så tragiskt, säger Pålle
Läkare utan gränser.
Jodå, de finns inom idrotten också...
Jan Ohlsson
