Släppte in 188 mål – tränaren sitter säkert: ”Spelarna är sjukt taggade”
Kanske peakade säsongen redan i seriepremiären hemma mot Svensköp 6 april.
När matchen gick in i sin 90:e minut var ställningen 3-3. Plötsligt lyckades Arkan Mirzayi toffla in 3-4 för Svensköp och strax efteråt gick slutsignalen.
Närmare än så kom Wollsjö AIF aldrig en poäng i division 6 mellersta. Tvärtom, det blev bara värre. Och värre.
En gång fick man stryk med 22-1. Två gånger med 19-0.
Men tränaren Tom Roos sitter säkert.
– Spelarna har uttryckt sitt stöd och vill att jag fortsätter. Och jag ställer upp. Har jag startat den här resan vill jag gärna fortsätta den.
– Efter sista seriematchen mot Snogeröd i lördags föreslog jag att vi skulle ta ett litet break, men det röstades ner direkt. Spelarna ville träna två gånger redan denna veckan, helst tre, säger Tom Roos.
Hur förklarar man det?
– Med att de vill bli bättre. Och att de trivs tillsammans.
YA har studerat de skånska division 6-serierna och Wollsjö AIF är det lag som har den mest negativa tabellraden. Vissa menar att Wollsjö till och med är sämst i hela landet.
Tom Roos rycker på axlarna.
– Så är det kanske, jag vet inte. Jag vet bara att det finns en sjukt bra gemenskap i den här klubben. Ett genuint intresse för hur de går för de andra lagen, folk bryr sig om varandra.
– Efter matchen i lördags hade vi en lagfest ute på idrottsplatsen tillsammans med damlaget. Det var hög stämning och jättetrevligt, säger Tom Roos.
Flera av de andra skånska bottenlagen i division 6 har under säsongen lämnat walk over och till slut dragit sig ur seriespelet. Bilden som förmedlas från Wollsjö AIF är monumentalt annorlunda.
– På 90 procent av träningarna har vi varit minst 16 gubbar och jag gissar att det är rätt sällsynt i division 6. Det här är ganska unga killar som vill bli bättre. När vi föll med 0-3 i någon match var det ändå ett ganska bra resultat för vår del, men då var det någon i omklädningsrummet som sa ”heey, killar, vi förlorade ändå – vi kan inte sitta här och vara nöjda!”
Äldst i laget är Martin Undenius, 51 år. Yngst är Anton Olsson, Kasper Nilsson och Elias Mårtensson som alla är 14 år. Den stora spännvidden ser Tom Roos som en tillgång och ett bevis på att klubben är så inkluderande.
– Spelarna kommer till oss från lite varstans. De flesta är gamla spelare från Wollsjö som har fortsatt, någon kommer från Sjöbo, ett par från Tomelilla och Lunnarp. Det är blandat.
Tom Roos, snart 43, har försökt sätta en spelidé och kommer att jobba vidare med den planen kommande säsong. Efter 188 insläppta mål finns det att göra med det defensiva spelet, kan man tänka.
– Absolut, men killarna vill lära sig och bli bättre. Sedan har vi haft otur med skador. Vår ordinarie målvakt blev skadad redan i andra matchen och sedan har även utespelare fått hoppa in. Ja, jag har själv stått i ett par matcher och ställt till det för oss. Man är ju inte 20 längre, det märks när man ska slänga sig, säger Tom och skrattar.
