Svensk idrott behöver personligheter

Efterspelethar inte varit lika kul. Johnny anklagas för att ha firat sitt EM-guld oacceptabelt hårt. Enligt Tony Ekblad, som själv är en duktig lyftare och sitter som ordförande i sydsvenska förbundet, handlade det inte om någon engångsföreteelse. Tony menar att det i branschen är alllmänt känt att Johnny har alkoholproblem och att han lika mycket ses som en tragisk figur som en imponerande idrottsman.

Vad Tonyhar för belägg för detta vet jag inte. Däremot vet jag att Johnny Wahlqvist på många sätt är en karaktär som det finns alldeles för få av i svensk idrott. En glädjespridare som gärna blandar sång på skånska med ett bullrande skratt. Däremellan hinner han sätta ett och annat rekord.

Det måste få finnas plats för personligheter som Johnny Wahlqvist i svensk idrott. En större entertainer har inte hållit i en skivstång sedan Hoa-Hoa Dahlgrens dagar.

Tony Ekbladhar rätt i två saker. Alltför många av våra stora stjärnor bär på en mörk hemlighet. Många gånger är idrottsrörelsen dålig på att upptäcka de problem som finns kring våra stjärnor. Medaljerna står liksom i vägen. Tony Ekblad sätter också ljuset på den alkohol- och drogpolicy som RF har tagit fram, men som ofta samlar damm i en pärm. Det finns förbund som lyfter frågorna. Men det finns ännu fler som inte gör det.

Jag har ingaåsikter om Johnny Wahlqvist tar sig en fylla på fritiden. På många sätt finns det anledning att ställa höga krav på våra elitdrottsmän - men några renlevnadsmänniskor är de inte.

Däremot är en officiell EM-bankett ett synnerligen illa valt tillfälle för en fylla.

Precis som middagen efter en handbollslandskamp i Tyskland.