Svenska medaljörernas tränare i tårar

Från en sidoläktare följde Vesteinn Hafsteinsson Daniel Ståhls och Simon Petterssons insatser minutiöst.

De andra kastarna brydde han sig aldrig om.

– Jag tittade inte på några andra, bara dem. Jag vill inte se de andra kasta, säger han och förklarar:

– Jag säger till dem att de ska fokusera på uppgiften – och då ska jag också fokusera på uppgiften.

När det väl stod klart att Sverige väl kammat hem hela två pallplatser brast det för islänningen.

– Då börjar jag bara gråta. Det är bara så. Man tänker alltid på resan. Tio år med Daniel. Tio år, säger han och tillägger:

– Och åtta år med Simon.

Medan Daniel Ståhl rekryterades direkt av Vésteinn Hafsteinsson valde Simon Pettersson att själv söka upp Hafsteinsson för åtta år sedan. Efter viss tvekan sade islänningen ja – och började jobba på att renodla sin adept till diskuskastare.

– Jag har aldrig trott i min vildaste fantasi att Simon Pettersson skulle bli en så bra diskuskastare. Men han kommer bli mycket bättre än detta. Hans topp kommer 2024.

Målsättningen var att Daniel Ståhl skulle vinna guld. Att Simon Pettersson dessutom tog silver blev något av en överraskning för tränaren, som snarare trott på en femte placering för tjugosjuåringen.

– Så går han på pallen! Det roligaste var efter han kastade 66,58. Då frågade jag honom: hur kändes det?, säger Vesteinn Hafsteinsson och berättar om Simons svar:

– Det finns mycket mer…

Vesteinn Hafsteinsson skakar på huvudet och ler.

– Det där är rena drömmen som tränare.