Sverige och England följs åt till slutspelet
Lappen med Sverige vecklades ut. Då veckades Sven-Göran Ericssons panna. Han skakade på huvudet, log lite snett.
Svennis älskar Sverige. Europaresorna med IFK Göteborg på 1980-talet. Skogarna i Värmland. Kvinnorna. Föräldragården i Torsby, dit han alltid kan fly efter någon skandal.
Men det kan bli för mycket av Sverige också. Säkerligen hade Svennis föredragit att Pelé, tidernas bolltrollare, hade rotat fram någon annan boll ur den där plastbaljan i Leipzig. Han såg för en stund obekväm ut, Mr Ericsson.
Sverige fick en bra lottning. Trinidad och Tobago räcker inte till och mötet med Paraguay kan mycket väl bli den stora nyckelmatchen. Den spelas i Berlin 15 juni. Vilken fest det kommer att bli för alla skånska fotbollsvänner, som kan ta sig dit på en förmiddag!
I de bästa av världar har både Sverige och England säkrat avancemanget inför prestigemötet i Köln 20 juni.
I stället för en kamp på liv och död skulle vi kunna få ett avslappnat fotbollsparty, en svengelsk förbrödring, där Svennis slipper frukta Zlatans klacksparkar, Henkes målkänsla och Ljungbergs evinnerliga kutande in och ut ur straffområdet.
England och Sverige vidare.
Fotbolls-VM i Tysklandkommer att prägla stora delar av sommaren. Men det är först när OS-elden slocknat i Turin som den riktiga VM-hettan börjar trycka på och den mediala fokuseringen ökar.
Jag vill inte påstå att vinter-OS är iskallt. Men för mig hamnar lekarna på snö och is i skuggan av den fest som kommer att dukas upp på gröngräset i Tyskland. Vad kan Sverige egentligen förvänta sig av OS, mer än en samling snoriga skidåkare och ett gäng ishockeyspelare som är sämst när det gäller? Anja Pärson, förstås, hon får bli vår glädjespridare bland alptopparna. En snöstjärna som gnistrar. I övrigt vågar jag inte hoppas på nånting. Jo, att Johann Mühlegg dyker upp i en snödriva och...fastnar.
Ett fotbolls-VMär som att fira julafton varje dag i en månad. Asiatisk snabbhet, afrikansk teknik, australiensisk entusiasm, sydamerikansk samba. Och så alla dessa superstjärnor från Europas bästa klubbar, samlade på en och samma scen. Från Norden skickas en blågul styrka, anförda av de tre musketörerna, Athos Larsson, Porthos Ljungberg och Aramis Ibrahomivic.
Lottningen i går spädde bara på förväntningarna.
Sverige är världsmästarei kvalspel och har en ruskig vinstprocent under 2000-talet. I slutspelen har laget varit mindre lyckosamt. Samtidigt är Sveriges rykte som oduglig slutspelsnation överdrivet. I Japan/Korea 2002 gick Sverige i allra högsta grad levande ur dödens grupp, där motståndet bestod av Agentina, England samt den afrikanska ettan Nigeria. I åttondelsfinalen var blågult ett stolpskott i förlängningen mot Senegal från att avancera.
Stolpe-ut var det även vid EM i Portugal i fjor. Italien och Bulgarien eliminerades ur gruppspelet och om Olof Mellberg haft en lite vettigare riktning på sin straff mot Holland, hade vi i dag talat om EM som en stor blågul succé.
Det har varit centimetrar som skiljt Sverige från att spela kvartsfinal i VM och semifinal i EM. Mycket mer än så kan man inte kräva.
Sverige har prima förutsättningar att ta ytterligare ett steg i Tyskland.
* * *
Ystads IFär klart för allsvenskan. Efter nyår börjar handbollssäsongen. På riktigt.
* * *
Priset påbadmintonbollar har höjts dramatiskt efter fågelinfluensan i Asien. Nästa helg avgörs Österlenspelen och det ska bli intressant att se om spelarna använder skyddshandskar och munskydd. Nu ryktas det även att priset på pokerspelet ska chockhöjas, lagom till julhandeln. Detta på grund av mul- och klöversjukan.
* * *
Efter tre operationerhar läkarna ännu inte lyckats återställa Christian Olsson. Numera kan han träna, dock utan att belasta foten maximalt. Det är små framsteg för en kille som är van vid att ta tre rejäla kliv. Är det inte dags att ge kirurgen foten?
Jan Ohlsson
