TIF fick chansen men tog den inte
På sina håll var det säsongens sista 90 minuter som spelades i helgen. I en del serier återstår en omgång och för vissa lag väntar dessutom ett nervöst kvalspel innan fotbollssäsongen är över.
Men redan nu står det klart att 2010 kommer att bli ett historiskt lokalt fotbollsår. Det sämsta någonsin i sydöstra Skåne.
Det gick nämligen precis som jag befarat. Åt pipan. För vårt bästa damlag. Och herrlag.
Sjöbo IF:s damer, som vi hyllat och hissat så många gånger, lyckades inte rädda kontraktet. Därmed har laget på två säsonger rasat från division 1 till division 3. Det är väl sånt som på tivolispråk kallas för fritt fall.
Personligen är nog Sjöbos negativa resa i seriesystemet det som stör mig allra mest den här usla fotbollssäsongen. Vi var rätt många som i mitten av 2000-talet lurades att tro att något stort var på gång i Sjöbo. Det var drag kring verksamheten, det var häftigt att vara fotbollstjej i Sjöbo IF. Allsvenskan låg runt hörnet.
Men med succén växte också storklubbarnas intresse. De bästa spelarna hamnade i Kristianstad eller Malmö och på det följde interna oroligheter samt ett par tränarskiften. Mer behövdes inte. Nästa säsong spelar Sjöbo IF i samma serie som exempelvis Köpingebro IF. Jag som hade hoppats på Umeå IK. Så var det med den drömmen.
På herrsidan ser det minst lika illa ut. Jag satt själv på Tomelilla idrottsplats intill kyrkogården och följde den sista vandringen. Det var en smula vemodigt. För ett år sedan kvalspelade TIF till division 2, nu sparkades laget ner i fyran av Lödde IF.
Spelarna är i princip de samma.
Med en väsentlig skillnad.
De är sämre nu. Rätt mycket sämre. Fråga mig inte varför.
Tomelilla IF fick chansen att stanna kvar, när den presumtiva räddningplankan Malmö City fick däng av Eslöv. En uddamålsseger på hemmaplan mot seriens näst sämsta lag hade räckt. Det hade säkrat division 3-statusen.
Men Tomelilla kom ingenstans i den ambitionen. Spelarna gjorde säkert så gott de kunde men räckte helt enkelt inte till. Passningsspelet var för svagt, tempot för dåligt och omställningarna för tröga. Sedan saknade jag fyndiga idéer för att komma in i Löddes straffområde. Det var först när den temperamentsfulle inhopparen Fredrik Gunnarsson försökte skjuta in TIF i matchen som det hettade till. Han borde ha spelat från start.
Det här laget är ändå inte sämre att det har stora möjligheter att ta sig tillbaka till trean. Men vill kompisgänget från Tomelilla göra en sådan gemensam resa till? Jag tänker på spelare som Peter Jönsson, Joakim Fritzson, Patrik Lundin och Daniel Siegmund som spelat tillsammans under hela 2000-talet, ja, under nästan hela sina vuxna liv? Finns det motivation och ork?
Samtidigt måste jag berömma lag som Eslöv och Lödde. Inget av dem hade något att spela för i helgen, men lyckades genom hjärta och stolthet att kriga ner motståndare som slogs för sin existens. Respekt.
