Annons

Tomelilla dominerar i Sotji

YA-sporten har stämt träff med kälkhockeytrion som satt Tomelilla på vintersportkartan. Målvakten Ulf Nilsson, liberon Rasmus Lundgren och förbundskaptenen Jörgen Lundgren är vid intervjutillfället mindre än 40 timmar från att inledda sina livs kanske största äventyr hittills - Paralympics i Sotji.
Sport • Publicerad 5 mars 2014
Foto: 
Triss i Paralympicsdeltagare. Ulf Nilsson, Jörgen Lundgren och Rasmus Lundgren är tre nyckelfigurer när Sverige på nytt ska erövra kälkhockeyvärlden.
Triss i Paralympicsdeltagare. Ulf Nilsson, Jörgen Lundgren och Rasmus Lundgren är tre nyckelfigurer när Sverige på nytt ska erövra kälkhockeyvärlden.Foto: Foto: Hanna F.Ellborg

Rasmus Lundgren är den mest rutinerade i trion trots att han är klart yngst med sina 22 år. Han har varit med vid spelen både i Turin och Vancouver och vet på ett ungefär vad som väntar.

– Det är stort. Riktigt stort, och det blir större och större. Vi är inte vana vid att spela för mycket folk, men i Sotji kommer det vara fullsatt och hallen tar 7 000. Samtidigt är inget Paralympics likt det andra... Jag hoppas på en stor upplevelse i alla fall, säger Rasmus Lundgren.

Annons

Pappa Jörgen var assisterande förbundskapten vid Vancouver-spelen men har nu avancerat upp till ”chefsrollen”. Han berättar, att när man åker till Ryssland, då måste man vara beredd på allt.

– Vi har varit på en fyrnationsturnering i Moskva tre gånger och första gången var en fullkomlig katastrof. Det blev extremt många klagomål och vi fick över huvud taget inte i oss maten. Vi vet inte vad det var vi försökte äta. Till nästa gång hade vi packat ner nudlar och Bullens pilsnerkorv för att vara säkra på att överleva. Och kaffe! Men andra gången var allting snäppet bättre och tredje gången var det nästan bra. Så ryssarna har förstått att det måste göras mer internationellt, säger Jörgen Lundgren och får skrattackompanjerat bifall av Ulf Nilsson, som med visst obehag minns det gastronomiska magplasket vid besök ett.

– Usch ja... Vissa saker såg ut som en stor köttbulle som var så där lite kokt och så nästan rå i mitten. Väldigt grådaskigt.

Sverige tog sig till Paralympics via en snårig omväg, man behövde en poäng inför näst sista kvalmatchen mot Italien för att säkra deltagandet. Matchen slutade 2–2. Avancemanget var fixat.

Till Sotji kommer Sverige som lägst rankat av alla åtta lag. Detta kan tyckas beklämmande för nationen som trots allt grundade kälkhockeyn och tog det första Paralympicsguldet vid spelen i Lillehammer 1994.

– Vi ska återerövra sporten till Sverige, kanske inte i Sotji, men så småningom, säger Rasmus, och får medhåll av pappa Jörgen.

– När vi spelar på vår absoluta topp kan vi slå alla lag. Och jag lovar att norrmännen och tjeckerna, som vi har i gruppspelet, darrar inför matcherna mot oss. Norge säger själva att Sverigematcherna är dem de fruktar mest, eftersom vi spelar så organiserat.

Rasmus Lundgren är det mångkompetenta kälkhockeyfenomenet. Det har hänt att han gjort över tio mål i matcher då han spelat back, han skjuter bäst i laget, men tycker ändå inte om att anfalla.

Ulf Nilsson är målvakten som beskrivs av både sig själv och förbundskaptenen som lugnet personifierat.

Tillsammans utgör de två drygt tio procent av den 19 personer stora svenska Paralympicstruppen. Ett minst sagt gott betyg åt en ort som få gånger gjort sig ett namn som vintersportmecka.

Annons

Killarna i Tomelilla vill mest prata resultat och om hur gärna man vill nå den där semifinalen som är målet. De är så allvarliga att YA-fotografen mitt i intervjun får be om lite leenden. För bildernas skull.

Jörgen drar en fräckis om burrande mobiltelefoner och resultatet syns på stora bilden.

Men åter till sporten: vilket blir laget att slå i Sotji?

– Ryssland hade ju inte ens ett lag i Vancouver, men så gick de ut med en allmän förfrågan och plötsligt stod det 3 500 kälkhockeyintresserade på Röda torget i Moskva. Första matcherna mot Ryssland vann vi med typ 15–0. Sen blev det 8–0, sen 3–0. Nu sist fick vi stryk med 1–8. Men det är inte konstigt att de är bra med det spelarunderlaget och med tanke på att de kan betala spelarna 12 000 kronor i månaden. Det hade jag också velat göra, säger Jörgen Lundgren.

– Ryssland är bäst på att anfalla och spelar med mycket fart och lite ”tuta-och-kör” medan Kanada och USA är organiserade och spelar lagspel, säger Ulf Nilsson.

Just Kanada står som motståndare i premiären den 8 mars i Shayba Arena. Jörgen Lundgren säger att man ska ”brotta” ner Kanada.

– Synd att den största busen i vårt lag står i båset, säger han och ser ganska busig ut.

– Största delmålet är semifinal, väl där får man se vad som händer. Jag har inga medaljer på Paralympics-nivå, som bäst en femteplats i Turin, så det är klart att det hade varit kul, säger Rasmus Lundgren.

Lämpligt nog har killarna precis kunnat se OS-hockeyn och blivit inspirerade av det svenska silverlaget.

– Jo, men det blir man. Jag tycker ändå att ”lilla” Sverige gjorde det bra som tog sig till final. De är jätteduktiga, säger Jörgen.

Annons

Men ni tar det lugnt med allergitabletterna, va?

– Hehe, jo, det visste man ju att den frågan skulle komma. Men samma regler gäller för oss och vi måste ha en läkare med oss och rapportera vilka mediciner vi tar. ”Uffe”, som ju är amputerad, får ibland fantomsmärtor och då behöver han värktabletter. Även om det är receptfritt måste man ha koll på mängden och rapportera, säger Jörgen.

Det svenska kälkhockeylaget består av spelare från de blott två etablerade lagen i Sverige, det i Malmö och det i Nacka, men spelarnas geografiska ursprung sträcker sig från Tomelilla till Abisko.

När YA-sporten lämnar trion är det mindre än 40 timmar till deras resa inleds. Den går från Tomelilla, via Sturup och Arlanda och med sista flygningen från Moskva till Sotji.

På den resan sätter sig killarna med vetskapen om att många lag redan räknat ut dem, men också med vetskapen om att man är bättre än någonsin.

– Hade man kunnat spola tillbaka bandet till Vancouver 2010 och låtit oss spela med de fysiska förutsättningarna vi har nu, så hade det gått betydligt bättre än den åttondeplats vi fick, säger Rasmus.

Maria Sällberg
Peter Lindgren
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons