Annons

Två månader senare

Sport • Publicerad 8 oktober 2010
Patrik och Anette har inte rört mycket på Niklas rum efter dödsolyckan i augusti. Väggarna är fyllda av inramade crosströjor, diplom och affischer.
Patrik och Anette har inte rört mycket på Niklas rum efter dödsolyckan i augusti. Väggarna är fyllda av inramade crosströjor, diplom och affischer.Foto: 
Hemma hos familjen Rosén i Blentarp brinner ljusen för motocrosskillen Niklas. Bild: Bass Nilsson
Hemma hos familjen Rosén i Blentarp brinner ljusen för motocrosskillen Niklas. Bild: Bass NilssonFoto: 
Niklas och Anette har inte rört mycket på Niklas rum efter döds olyckan i augusti. Väggarna är fyllda av inramade crosströjor, diplom och affischer. Bild: Bass Nilsson
Niklas och Anette har inte rört mycket på Niklas rum efter döds olyckan i augusti. Väggarna är fyllda av inramade crosströjor, diplom och affischer. Bild: Bass NilssonFoto: 

Höstlöven virvlar runt fotknölarna när vi kliver av bilen vid den röda tegelvillan utanför Blentarp. Men det hindrar inte familjens kelsjuka katt från att tränga sig fram och stryka pälsen mot byxbenen. Från husets yttertrappa kan man se en crosscykel och en vespa i ett skjul längre bort i trädgården.

Från samma trappa ser man även husnumret i svart smide på tegelväggen.

Annons

87.

I motocross-Sverige kommer numret för alltid att förknippas med nioårige Niklas Rosén. 87 fanns på styret på den crosscykel, som var hans mest älskade leksak. Numret fanns också på tävlingsdräkter, kepsar, och på de teckningar han gjorde i skolan när han i bilder förmedlade sina finaste minnen från sommarlovet.

Det ruggiga höstvädret upphör vid tröskeln till huset och redan i hallen slår en mänsklig värme emot oss. Vi möts av nybryggt kaffe, tända ljus och vackra fotografier av en ung motocrosskille.

Vi möts också av två föräldrar som har gått igenom en ofattbar tragedi. Anette och Patrik förlorade sin yngste son för exakt två månader sedan.

Det var under ett uppvärmningsvarv på motocrosskolan på Svampabanan i Tomelilla som Niklas av okänd anledning förlorade kontrollen över sin 65-kubikare. Ingen såg exakt hur olyckan gick till men troligen har styret trängt in i en oskyddad del av buken och spräckt levern. Av egen kraft kunde Niklas ta sig bort från banan för att lämna fri passage åt de andra förarna, precis som han lärt sig på teorilektionerna.

Men Niklas liv gick inte att rädda. Fruktlösa försök med blodtranfusion gjordes. Niklas förblödde och dödförklarades på Ystads lasarett nästan två timmar efter kraschen på Svampabanan.

Efter två månader orkar Anette och Patrik tala om olyckan. Sorgearbetet kommer i någon form att pågå resten av livet, men föräldrarna har tagit sig igenom den värsta biten. Sakta, sakta har en slags vardag börjar infinna sig.

Anette och Patrik vill tacka alla som ställt upp för familjen. Som stöttat, tröstat, kramat och lyssnat.

– Stödet vi känt har betytt mycket för oss. Alla blommor som skickats, alla inlägg som skrivits i gästböcker och alla pengar som satts in på minnesfonden. Stort tack till alla som har engagerat sig.

Stödet har kommit från hela Sverige. Efter olyckan har villan fyllts av blommor och telegram från människor som vill delta i sorgearbetet. På facebook har en grupp som heter "Tänd ett ljus för Niklas Rosén" bildats och gruppen har nästan 7 000 medlemmar.

Annons

– Vid begavningen sa någon att det fanns blommor för över 100 000 kronor i kyrkan. Det är fantastiskt, säger Anette.

Båda föräldarna fanns på plats när Niklas deltog i Tomelilla MK:s moto-crosskola den 9 augusti. Anette och Patrik tillhör den kategori idrottsföräldrar som är djupt engagerade i sina barns aktiviteter. De sitter vid bassängkanten när tolvåriga dottern Emelie tränar simning i Sjöbo SS och de fanns alltid intill banan när Niklas körde cross.

– Motorfolket är som en enda stor familj. I den här sporten funkar det inte om inte föräldrarna är delaktiga. Ungarna har kul tillsammans både på banan och utanför banan och även vi vuxna får ett fint umgänge. Vi har ju ett gemensamt intresse, säger Patrik.

Har ni funderat vad som kan ha hänt?

– Självklart har man gjort det, men vi har kommit fram till att det här var en ren olyckshändelse som skulle kunna drabba vem som helst, var som helst. Det finns inga yttre omständigheter som påverkade utgången. Banan var fin, det fanns ledare och funktionärer på plats och Niklas hade den bästa utrustningen på sig. Han blev inte trängd eller påkörd.

– Någonting gick helt enkelt snett när han hoppade. Det var ett ögonblicks verk. Niklas dog när han gjorde det han älskade mer än något annat. Att köra motocross, säger Patrik.

Vad säger ni till de föräldrar som efter olyckan är tveksamma till att låta sina barn köra motocross?

– Vi vill inte att den här olyckan ska avskräcka föräldrar från att låta sina barn köra. Motocross är en positiv verksamhet med mycket glädje för barnen, säger Anette.

Leif Holmqvist är ordförande i klubbens motocrossektion och har själv två pojkar som är aktiva i TMK. Han fanns på Svampabanan den aktuella kvällen och har efter olyckan blivit klubbens kontaktperson med familjen. Som en av tävlingsledarna för MX Syd-serien har Leif följt Niklas Roséns karriär.

– Niklas var en talang, helt klart. Han blev klubbmästare 2009 och hade sannolikt blivit det i år också. Som förare var han teknisk och orädd, men ändå inte dumdristig. Niklas var alltid väl förberedd, säger Leif.

Annons

Anette och Patrikhar inte klippt banden med motocrossen efter olyckan. De har deltagit i en minneshögtid på Svampabanan och besökt en tävling i Landskrona.

– Även om det inte är samma sak när inte Niklas är med var det ändå trevligt att träffa förare och föräldrar i Landskrona. Vi passade på att sälja crossängeln, ett smycke som en vän till oss har tagit fram. Pengarna går till minnesfonden, säger Anette.

Niklas var en stor idrottsvän som tyckte om det mesta med fart i. För att utveckla sitt balanssinne hade han hade lärt sig cykla på enhjuling och på vintrarna tränade han simning i Sjöbo SS. Niklas hade även börjat spela fotboll i Blentarps BK.

– Niklas hann bara göra tre fotbollsträningar. Men han fick i alla fall vara med i en cup i Lunnarp. Han hade nog fortsatt med fotbollen, men det var motocrossen som han brann för, säger Anette.

Niklas rum i villan är nästan orört. På väggarna hänger inramade crosströjor, diplom och fräcka actionbilder. Här om dagen flyttades prisskåpet ut i vardagsrummet och placerades alldeles intill tv:n. På de flesta bord i huset finns fotografier på Niklas och varje dag tänder familjen ljus för sitt älskade barn.

Vid begravningen fylldes kyrkan med släkt, vänner och representanter från skola och idrottsrörelse. På kistan, som var insvept i Niklas tröjor, låg hjälmen och utanför kyrkan stod motorcykeln parkerad.

Nu finns Niklas Rosén bland änglarna i crosshimlen.

Jan Ohlsson jan.ohlsson@allehandasyd.se
Jan Ohlsson
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons