Vanligt fiske mer hälsosamt än röstfiske...

Tiden är ute för Lennart Johansson. Michel Platini, som på 1980-talet dribblade bort sina motståndare med en elegans som var unik i sitt slag, lyckades i slutminuterna erövra bollen och makten från Europas fotbollshövding.

Det fanns indikationer som tydde på att Lennart skulle vinna Uefavalet i Düsseldorf. De gav jag inte ett skvatt för. I såna här sammanhang går det inte att lita på någon. Långa och framgångsrika kampanjer blir av noll och intet värde när lobbyeliten spelar ut sina avgörande kort.

Lennart Johansson lämnar nu storfotbollen för en betydligt lugnare tillvaro. Han slipper allt buffel och båg i maktens korridorer, han riskerar inte att bli felciterad och han tvingas inte göra långa resor som tär på den redan plågade kroppen.

Lennart Johanssons fall kanske inte det bästa för den europeiska fotbollen. Men det är defintivt det bästa för Lennart Johansson.

Svensken kan dra sig tillbaka i vetskapen att ha gjort mer än kanske någon annan för fotbollen i Europa. Han har balanserat upp de starka ekonomiska krafterna och sett till att en del pengar hittat ner till rötterna. Under Lennarts ledning har Uefa blivit både rikt och mäktigt och hans Champions League-skapelse har blivit en formidabel succé.

Nu kan han återvända till fotbollens rötter. Se på knattefotboll i Täby. Prata med ungdomsledare i förorterna. Kanske skriva i ett och annat programblad

Skulle abstinensen efter glitter och glamour slå till kan han hedra vilken stormatch som helst med sin närvaro. Han kommer att få sitta på stoppad dyna och äta gourmetkäk i paus. Någon biljett lär han inte behöva köpa.

Jag kan tycka att det mer fanns mer sympatiska visioner för den europeiska fotbollen i Lennart Johanssons valmanifest än i Michel Platinis.

Men den erfarenhet, som så länge varit svenskens största tillgång, blev till slut också hans fall. Lennart blev för gammal.

Som 77-åring borde han aldrig ha kandiderat till ytterligare en presidentperiod. Jag kan för mitt liv inte begripa varför inte Johanssonfalangen tog fram en kronprins; en yngre förmåga som kunde jobba vidare i Lennart Johanssons anda men ändå stå för en förnyelse.

Jag sörjer inte svenskens sorti. Det var dags.

Lennart gillar att fiska och har tidigare uttryckt en saknad över att inte ha hunnit med sin favoritsysselsättning vid sidan om fotbollen.

Den tiden får han nu. Och jag lovar. Det är betydligt bättre för hälsan att meta gädda än att ägna sig åt röstfiske. Dessutom simmar inte fullt lika fula fiskar i Nybroviken som det gör i maktens korridorer i Geneve...