Barnfamiljen har hittat hem efter branden: ”Saknar mest min mammas tomtesamling”

Annika Wennerberg var på sitt arbete när sonen som var hemma tillsammans med sin bror ringde.

– Han sa att det luktade rök. Jag sa till honom att ta hunden med sig och gå ut och titta om han kunde se något som brann, berättar mamma Annika.

I samma stund fick hon ett meddelande om en villabrand i sin SOS-app. Hon begav sig hemåt och såg då att det rök lite på baksidan av huset.

– Min första tanke var att jag ville gå in och hämta mat till hunden. Hade jag gjort det så hade jag kanske inte stått här i dag, säger hon.

Minuterna senare smällde det till och genom fönsterrutorna såg hon lågorna. På gatan utanför stod hon och och tittade på medan elden slukade alla hennes ägodelar.

Det gick upp för henne att familjen var hemlös och att allt de ägt var förstört.

En vän ställde upp och lånade ut sin lägenhet. I drygt en vecka bodde barnfamiljen i två rum och kök. Nu har hon lyckats hitta en annan lägenhet med lite mer plats.

– Här känner vi oss trygga och här kommer vi att stanna, slår hon fast.

I onsdags flyttade Annika, hennes man och barnen in och kunde möblera med möbler som de fått skänkta från olika håll.

Hon brottas fortfarande med minnena från dagen då det brann.

– Jag ser det fortfarande framför mig när jag blundar. All svart rök, säger Annika.

Mitt i allt kom rykten i svang som fick henne att må ännu sämre.

– Det påstods att det var mina barns fel att det började brinna. Jag fick höra att vi borde ha brunnit inne. Både barnen och hunden. Det var väldigt tufft att höra allt elakt, berättar hon.

Tack vare hjälp från vänner, kollegor och insamlingar har både hon och barnen kläder och husgeråd så att de klarar sig.

– Det känns pinsamt att bara ta emot alla gåvor. Vi har alltid klarat oss själva tidigare. Men självklart är vi väldigt tacksamma över allt vi fått. Det är många runt om oss som ställt upp, säger hon och vill lyfta fram sina kollegor och personalen på hennes barns skola.

– Mitt under branden kom personal från skolan och tog hand om mina söner. De var helt fantastiska, berättar Annika och förklarar att hon just då inte var i skick att fokusera på barnen.

– Att även min chef och driftledare kom till mig betydde också väldigt mycket.

De värsta chocken har lagt sig, men saknaden efter vissa saker är stor.

– Det jag saknar mest av allt är min mammas tomtesamling. Den får jag aldrig igen. Bröllopsfotografier och bilder på barnen kan man beställa nya, men mammas tomtar är för alltid borta. Mina föräldrar finns inte mer och minnena av dem var viktiga.