Blodgivare livsviktiga

- Jag har nålskräck, säger Mia Nilsson. Ändå är hon blodgivare och gav igår tappert bort si sådär en halv liter blod när Blodbussen stannade till några eftermiddagstimmar vid Glashuset i Tomelilla. Mia Nilsson är i goda händer. Carina Stridh, biomedicinsk analytiker, hittar med vana och känsliga fingrar venen, sticker till och börjar tappa Mia Nilsson på blod. Blodet samlas i en påse som vaggas automatiskt fram och tillbaka. Det är för att bland blodet med en vätska som gör att de värdefulla dropparna inte koagulerar. Sedan kan bladet sparas i kylskåp upp till sex veckor. Mia Nilsson har sina skäl till att hon övervinner sin skräck och lämnar blod, igår för tredje gången i sitt liv. - Jag har en sällsynt blodgrupp, O-negativ, förklarar hon när hon efter sticket kan slappna av riktigt. Bara tio procent av Sverige befolkning har hennes blodgrupp, Utanför Blodbussen sitter blodgivarna i kö. Solen gassar och med jämna mellanrum ropar Carina Stridh och hennes kolleger upp ett nummer. Stämningen är avslappnad. - Det är klart, ett stick är alltid ett stick. Man ska försöka slappna av, så gör det mindre ont, säger Carina Stridh. Carina Persson från Lunnarp har lämnat blod i flera år. Hon känner inga obehag när hon kommer till Blodbussen. - Jag tycker att det är viktigt att lämna blod. Det är brist på blod och behövs mycket blod. Man får hjälpa till, säger hon. Carina Persson jobbar på Försäkringskassan och får gå ifrån jobbet när hon lämnar blod. Det tar kanske en halvtimme med lite väntetid och en fika efteråt. Blodbussen bjuder på juice och en rad järntabletter att ta för att kompensera sig för blodförlusten samt några tior för besväret. Många skänker dock pengarna direkt vidare i Rädda barnens insamlingsbössa som står vid ingången. Carina Persson brukar inte känna sig trött efteråt. Blodgivare rekommenderas dock att ta det lite lugnt den första dygnet efter det att de lämnat blod och inte utsätta sig för kraftig motion. Den här gången har Carina Person lockat med sin dotter Linda till Blodbussen. Hon sitter ute på bänken och väntar på sin tur. Det är första gången hon ska lämna blod. - Jag är inte alls nervös, försäkrar hon. Första gången man kommer till Blodbussen, kontrolleras blodet. Först vid andra besöket blir man blodgivare på riktigt. Blodgivare får sedan en bra koll på sitt medicinska hälsotillstånd genom att blodvärde och blodtryck kontrolleras regelbundet. I år besöker Blodbussen Tomelilla vid tre tillfällen. Nästa gång blir i sommar, den 14 juli. Bussen har öppet strax efter lunch - och sen eftermiddag. Sedan lämnar den Österlen, vanligen med 30 liter härtappat Tomelillablod från omkring 60 trogna blodgivare.